Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | teater

Suggestiv gestaltning av förtryckets mekanismer

Publicerat måndag 17 oktober 2011 kl 07.42
"Andriy Zholdaks uppsättning är full av snabba, effektiva infall"
(2:56 min)
Eli Ingvarsson som Hendrik Höfgens inre. Victor Trägårdh spelar hans vackra yta. Foto: Micke Sanström.

Klaus Manns roman Mefisto gavs ut i Tyskland första gången 1936 men förbjöds omgående och kom inte ut igen i landet för än 1981. Just nu spelas den på Uppsala stadsteater, i gästregi av den Berlinbaserade ukrainaren Andriy Zholdak som gjort sin egen bearbetning av Manns roman.

Dora Martin kommer, den berömda skådespelerskan, kommer till teatern där Hendrik Höfgen arbetar. Alla rusar runt, orkestern stämmer sina instrument och Höfgen drar den röda ridån åt sidan och viskar till oss "Vet ni att Dora Martin är judinna?"

Sådana där snabba, effektiva infall är Andriy Zholdaks uppsättning full av, en uppsättning som just tagit sig an Manns roman på helt rätt sätt, genom att skapa en dramatisk mosaik, ett teatralt egenmäktigt gestaltande av romantexten. Mefisto själv eller Hendrik Höfgen spelas av två skådespelare, där Victor Trägårdh är hans vackra, roande yta och en lysande Eli Ingvarsson hans inre, det fula, det rädda, ibland samvetet, ibland äregirigheten. Regissören och Tatyana Dimova har skapat ett slags teater i teatern, med en brant trappa och en loge allt kan utspelas och gör det. Vatten, mjöl, köttslamsor, pärlor trillar och kastas, man duschar, badar och äter kyckling och rusar, hoppar, springer - kort sagt här finns en mycket stark fysisk attack och skådespelarna går i hundraåttio knyck och kompositören Vladimir Klykovs musik binder samman allt till en oerhört suggestiv upplevelse.

Och mycket är väldigt bra, här är vi långt ifrån ett slags tysk 30-talskitsch, snarare råder i föreställningens början ett mentalt klimat, oroligt, kaotiskt och vibrerande, ett klimat som allteftersom stelnar och stillnar av i ren fasa. Där finns en analys av Manns roman som resulterat i en, ja faktiskt, kongenial dramatisering.

Mina invändningar består i att man trots allt nästan ser den imaginära piskan i skådespelarnas arbete, den här fysiska och råa teaterestetiken finns ju numera representerad på våra breddgrader, men här märks en annan stränghet. Zholdak denne post-sovjetiske teaterman, arvtagare till Grotowski och andra teatergurus verkar arbeta, trots sitt konstnärliga frisinne, i en rätt auktoritär tradition och det syns. Och värst drabbar det kvinnorna, som i vanlig ordning ska kläs av och fläkas ut, visst visar båda Mefisto sina rumpor, men det är inte riktigt samma sak.

Det här en häftig inscenering av Manns "Mefisto" som kraftfullt visar, också på en omedveten nivå, hur komplicerat det är det här med förtryckets mekanismer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".