Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst | Reportage

Mexikanska akvareller poetiska och politiska

Publicerat torsdag 20 oktober 2011 kl 07.46
Lyssna på Mia Gerdins reportage
(3:08 min)
Francis Alÿs,Djungeln från 2003.

Hur ser samtidskonsten ut i ett land som präglas av nakotikakarteller, kidnappningar, mord och våld? Kulturnytt finner en del av svaret på Akvarellmuseet på Tjörn där man just nu visar utställningen Mexiko – poesi & politik. Och våldet och övergreppen starkt närvarande.

I ett rum så svart att man varken ser golv eller väggar ryter vilddjuret, och efter en stund urskiljer man ett kattdjurs lysande ögon och vidöppna gap. Fiendens steg heter animationen gjord av Miguel Calderón, född 1971, och alldeles bredvid här uppe på museets övervåning finns en sex minuter lång animation i svart och grått, om en urban tillvaro som är sig lik över hela världen: höghus i förort, flygplan på oändliga landningsbanor, stängsel och betong. Och för att  understryka det universella jagar en vargflock fram genom steriliteten. 

Vi befinner oss alltså långt bortom den färggranna turistbilden av Mexico. Och i utställningssalarna finns dagens våldsamma vardag mycket närvarande.  En hel vägg fylls av vackert roströda akvareller där färgen ibland är utspädd och tunn, ibland tjock och intensiv

Det är 72 bilder från en serie av hundra som konstnären Theresa Margolles har gjort, berättar Lena Eriksson på Nordiska Akvarellmuseet. 

Theresa Margolles har i 20 års tid konsekvent jobbat med att uppmärksamma de anonyma offren för knarkvåldet, eller för våldet över huvud taget.

Lena Eriksson berättar att Theresa Margolles roströda verk är direkt hämtat från ett ursinne över sakernas tillstånd.

– Det är väldigt vackert, men samtidigt blir det obehagligt och makabert när man kommer nära och tittar, när man förstår att hon har arbetat med tvättvattnet efter de döda som obducerats efter våldsbrott. Då blir det ytterst påtagligt att  det faktiskt är lämningar efter människor.

Blod och vatten alltså i olika skiktningar i Theresa Margolles verk.  Hon är inte bara utbildad konstnär, hon arbetar också inom rättsmedicin och har sin arbetsplats på bårhuset i Mexiko City.  För två år sen blev hon uppmärksammad på Venedigbiennalen med sitt verk Vad annat ska vi tala om? Apropå narkotikakartellernas alla offer.

På en annan vägg hänger drygt frimärkstora teckningar av barn i olika åldrar.

– Ilán Lieberman kallas ibland för den mänskliga kopieringsmaskinen därför att han för hand, punkt för punkt, kopierat bilder ur tidningen, och det är barn som är försvunna, säger Lena Eriksson på Nordiska Akvarellmuseet. 

Ilan Lieberman använder ett minst sagt komprimerat format till skillnad från den konstnär som målat själva porten in till utställningen, dr Lakra, som från graffiti och tatueringar har gjort en flera meter hög och flera meter bred målning direkt på väggen där Mexikos historia som kolonialstat möter nutidens reklamspråk.

- Det är ju också en sorts – inte lättolkad men en – allegori över vår postkoloniala värld, avslutar Lena Eriksson på Nordiska Akvarellmuseet.

Utställningen visar mexikansk samtidskonst, men också tidigare verk. Bland annat av Diego Rivera och David Alfaro Siqueiros. 

Mexiko- poesi & politik pågår till den 4 december 2011. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".