Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mary, Marie och Majgull

Publicerat onsdag 22 september 2004 kl 07.46

Samhällskritisk. Kritikerrosad. Prisbelönt - och läst, snudd på folkkär. Den beskrivningen passar inte in på särskilt många svenska författare idag - utom Majgull Axelsson då. Succéromanen ”Aprilhäxan” från -97 dramatiseras på Folkteatern i Göteborg i vinter, och ska - liksom den senaste boken ”Slumpvandring” - också bli film, vad det lider.
  Men idag kommer en ny roman av Majgull Axelsson. ”Den jag aldrig var” heter den, och är berättelsen om MaryMarie Sundin.

MaryMarie är två personer - mer än bara till namnet.
  Låt mig få förklara - hennes man Sverker ligger förlamad efter ett fall från hög höjd. Eller fall och fall - han blir kanske knuffad av en hallick eller av den 16-åriga prostituerade han besöker i en östeeuropeisk stad. På sjukhuset sitter MaryMarie vid hans sida, drabbad av tillfällig afasi - det enda ord hon kan få ur sig är ”albatross” - stum alltså men ursinnig, så får hon nog och rycker ur respiratorns sladd. Sverker dör. Marie hamnar i fängelse och efter 6 år på Hinseberg släpps hon ut.
  Eller? Kanske låter Mary mannen leva, bor med honom och hans lidande i villan i Bromma, gör karriär på tidningen, blir biståndsminister och lever i känslomässig dvala tills hon återvänder till staden där allt hände och återigen drabbas av afasi. Eller?
  Båda händelseförloppen skildras i Majgull Axelssons roman. Liksom MaryMaries uppväxt i ett illa fungerande hem i Nässjö och vägen därifrån. Här och där lägger författaren in möjliga brev, möjliga kommentarer, möjliga tankar - sådant som alltså skulle ha kunnat tänkas, skickas, sägas av personer runt omkring MaryMarie; journalister, politiker, konstnärer; vänner och kollegor som hör till den så kallade intelligentian. Majgull Axelsson är en reko författare som vet att använda ett dramaturgiskt grepp och även om formen gör mig förvirrad till en början så faller bitarna på plats efter ett tag och jag lockas vidare av hennes trixande och trollande med sina figurer och hennes skoningslösa demaskering av personer i vår samtid.
  Men när jag slår ihop pärmarna efter 350 sidor är jag ändå lite besviken - för trixandet till trots - säcken ligger halvöppen - där inne skymtar tankarna som inte hann utvecklas, trådarna som tappades. För Majgull Axelsson vill hinna med en hel del och ämnena känns igen från tidigare böcker: klassresor och folkhemmet och skuggsidan, prostitutionsträsk och språket som fängelse.
  Men, besvikelsen till trots - huvudtemat om skuld och förlåtelse lockar till vidare funderingar. Kan man förlåta vad som helst och hur skulle en riktig förlåtelse se ut? Majgull Axelsson är inte kategorisk, hon svarar inte - hon bara lyser oss i ansiktet och tvingar oss att ställa frågan om och om igen.

Elin Claeson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".