Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
TEATER | RECENSION

Världen rinner igenom Hamadi Khemiri i monolog "C"

Publicerat måndag 24 oktober 2011 kl 07.46
Hamadi Khemiri i monologen "C" på Dramaten. Foto: Roger Stenberg

På Dramaten i Stockholm har skådespelaren Tanja Lorentzon gjort succé med monologen ”Mormors svarta ögon” som hon själv skrivit och spelar. Nu är det skådespelaren Hamadi Khemiris tur att framföra sin monolog ”C” som haft premiär på Dramatens Lejonkula.

Inom fysiken är C symbolen för ljusets hastighet och Hamadi Khemiri öppnar med att presentera sig som en märklig partikel, en sträng av en kvark, en icke-varelse längst ut på Hamadi Khemiris spruckna underläpp och att vi kan kalla honom för just C.

Vad fysikerna skulle säga om detta kan vi lämna därhän, jag tycker det är kul när man använder sig av begrepp från naturvetenskapen i teatern, det sker alldeles för sällan. Och här har partikel C blivit dramaturgiskt mycket användbar, den lilla partikeln kan färdas genom olika personer och platser, tom en krillfisk kan få utgjuta sig en stund över hur trist det är att bara äta plankton hela dagarna, men främst är det olika människor, en tjej som ilsket går från den föreställning vi just bevistar, en transexuell ung japan, en boxare i Rio, en svensk som åker runt i världen och tycker sig göra det rätta och goda, en amerikan med makt och en iman med en mycket sammansatt etnisk bakgrund - för att ta några av de situationer och figurer som materialiseras här. Roligast är imanen som gäckar reporterns ambition och vänligt visar en myllrande värld där inget kan tas för givet.

Så världen och dess invånare binds ihop i ett flöde som rinner igenom Hamadi Khemiris kropp och röst, hans text och språkkänsla är närmast ekvilibristisk, hans språköra likaså. En pytteliten illstark minilampa skapar scenbyten och med några mikrofoner loopar och samplar Khemiri sig själv så att små ljudvärldar från världens alla hörn uppstår – bäst är Starbucks i Tokyo.

Det vilar en mycket speciell stämning över den här föreställningen, vackert och sorgset målas en global by upp, där några får giftiga ämnen i sig för att andra ska kunna sitta uppkopplade i sin längtan och ensamhet. Martin Hallbergs ljuddesign och SUTODAS ljus och scenografi skapar en perfekt värld för C:s irrfärder i ett stundtals upplyst men mörkt kosmos.

 Ja det här är en rätt perfekt liten föreställning och det är både dess styrka och svaghet. Jag kommer på mig med att önska ett lite mer utåtriktad tilltal, ho ho här är vi i publiken! En monolog kräver ett slags möte för att inte bli en uppvisning.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".