Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera | recension

Karmelitsystrarnas slut som en drog

Publicerat måndag 24 oktober 2011 kl 08.54
Per Feltzin om Poulencs Karmelitsystrarna på Kungliga Operan i Stockholm
(3:01 min)
1 av 2
Elin Rombo i Poulencs Karmelitsystrarna. Fotograf:Alexander Kenney Kungliga Operan
Agneta Lundgren och Kungliga Operans Kör. Foto: Alexander Kenney
2 av 2
Agneta Lundgren och Kungliga Operans Kör. Foto: Alexander Kenney

Under franska revolutionen i slutet av 1700-talet avrättades 18 nunnor från ett karmelitkloster. I helgen var det premiär på Kungliga Operan i Stockholm för Francis Poulencs berättelse om nunnorna som sjungande går mot schavotten.

Hela Poulencs opera pekar fram mot slutscenen på ett kusligt attraherande sätt. Har man en gång hört och sett de dryga tio minuterna då musiken drar nunnorna mot döden glömmer man det aldrig. På ett lockande vis vill man höra den här oerhört starka musiken igen och igen. När temat då och då anas under föreställningen är det som en drog som frestar ens beroende.

Det här är klimax – det är död och det är också Karmelitsystrarnas förbannelse som berättelse.

Regissören Johanna Garpes tankar om operan som en bild av dåtidens och nutidens frihet, jämlikhet och systerskap, som de är nedtecknade i programmet, ja, det är intressanta och kloka ord, men försvinner bort i de religiösa grubblerier som sjungs under större delen av operan. Men Garpes personregi är fenomenal – till exempel blir  den unga novisen Blanches oro och tvekan mycket tydlig i Elin Rombos gestalt och röst. Och Garpes oerhört smidiga scenövergångar, själva teaterhantverket är fint. Det är gestaltade grubblerier.

Hur mycket kan ett samhälle tillåta att en grupp människor inte gör som alla andra? Alldeles oavsett om de gör skada eller inte? Är vår rädsla för det okända som en epidemi? 1790-talet berättar för oss – och hör vi inte på är det Poulencs fel, vi längtar ju bara till slutet. 

Dirigenten Marc Soustrot leder Hovkapellet med samma smidighet som scenförändringarna och han får ut en härlig krämighet i orkesterklangen trots en viss instabilitet. Men långt ifrån alla på scenen har kraft att matcha det och det gör att glädjen över klangen grumlas något när sångarna måste forcera. 

Men.... vad gör det när ruset under den sista kvarten får mitt blod, mitt liv att koka... och karmelitnunnornas liv att....

Vill man lyssna på operan finns den på Sveriges Radio P2 hemsida under en knapp månad eftersom den direktsändes i lördagskväll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".