Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | teater

Kafkas Processen på Backa går inte riktigt i mål

Publicerat måndag 24 oktober 2011 kl 07.50
Maria Edström recenserar Processen på Backa Teater i Göteborg
(2:56 min)
1 av 2
Alexander Saltzberger spelar Josef K. i Kafkas Processen på Backa Teater. Foto: Ola Kjelbye
Emelie Strömberg, Alexander Salzberger. Foto: Ola Kjelbye
2 av 2
Emelie Strömberg, Alexander Salzberger. Foto: Ola Kjelbye

På Backa Teater i Göteborg har den internationellt verksamme regissören Egill Heidar Anton Pálsson tagit sig an Franz Kafkas "Processen". Alexander Saltzberger spelar Josef K.

Här är Josef K. ung och samtida och har lurats in i ett grått kontorslandskap med turnummerskyltar, vattenvobblare och genombrutna plaststolar i Martin Erikssons urvassa scenografi med prydliga blockbokstäver över scenen "Var vänlig vänta". Kafkas preussiskt ekboaserade byråkrati har förvandlats till den nya sköna värld vi nu lever i, där man inte riktigt vet var myndigheten börjar och företagen slutar, där vi alltid är kunder och där det alltid strax är din tur.

I det här luftkonditionerade landskapet är det lika självklart som det var för Kafkas Josef K. att vi lever i en rättsstat, att inga lagar är upphävda och att allt nog ska ordna sig. Alexanders Salzbergers Josef K. är en ung gänglig man på väg ut i livet, rätt respektlös och självsäker. Han vet ju att han oskyldig, det kan lätt bli så mycket skitsnack och missförstånd och Salzberger ritar upp sin rollfigur i snabba effektiva drag. Men snart ringar resten av den eminenta ensemblen och den fantastiska lilla orkestern in honom i allt snävare cirklar, här betonar man inte bokens klaustrofobiska stämning utan snarare draget av katt och råtta-lek.

Backa Teater skrev ju teaterhistoria med Mattias Anderssons uppsättning av Dostojevskijs Brott och straff - bokens kärntema i djärv uppdatering. Här har regissören Egill Heidar Anton Pálsson i Daniel Wedels dramatisering, i vems översättning anges inte, men man har lyckats ta tillvara den här tolkningsfriheten i Kafkas verk, här finns tex en underbart skojig och sorgsen scen där det snarare handlar om en kvävande borgerlig familjekonvention och där Josefin Neldéns unga flicka gör ett kort utbrytningsförsök. Och för ett tag får Josef K. som har fått jobb, karriär och flickvän för sig att det går att leva med "processen", som ett nödvändigt ont.

Och så långt är allt gott och väl. Men det är någonting som fattas här i det oundvikliga slutet som här dessutom fått en ny twist. Kanske är det skammen som fattas, den som får Josef K. att gå med som ett villigt offerlamm och Kafka att avsluta boken med meningen: "…det var som om skammen skulle överleva honom". Och här går Processen på Backa inte riktigt i mål, för är det något som en ung publik vet något om - så är det skam.

Daniel Wedel har bearbetat manus. Musik av Stefan Abelson, Anders Bald, Daniel Ekborg och Bo Stenholm.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".