Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Om Palestiniernas sak i konstvärlden

Publicerat torsdag 23 september 2004 kl 12.06

I Stockholm finns nu två tillfällen att tänka till kring den palestinska frågan. På Galleri Index pågår utställningen territorier, fronter och krigets arkitektur, en fortsättning på Malmöutställningen. Samtidigt visas på Moderna Museet Emily Jacirs utställning om Palestinska drömmar i en begränsad, beskuren vardag.

Gå till Postkontoret i Jerusalem och betala min telefonräkning. Det är den handling Mahmoud ber konstnären Emily Jacir genomföra. En ganska banal önskan, kan man ju tycka. Men om man bor i en Israeliskt kontrollerad zon på västbanken, där telefonin drivs av Israel och man bara kan betala räkningen på plats i Israel, dit man inte tillåts åka. Ja då får allt en annan innebörd.

Emily Jacirs utställning berättar mycket, kanske för att hon visar så lite. Korta texter där palestinier i inre eller yttre exil får önska något av henne. Sen en kort redovisande text och ett fotografi som berättar hur det gick.

Fragment ur människors liv – osentimentalt om hur absurd en mänsklig tillvaro kan bli. Den politiska situationen som finns där i bakgrunden som en tänkbar förklaring behöver inte ens nämnas.

På Index tas ett större grepp på denna politiska härd med kartor, diagram, texter och filmer. Det ser lite torrt ut först – men skenet bedrar.

Det handlar om modern krigföring. Om vita fläckar på kartorna som vissa anser sig ha rätt att lägga beslag på. Om hur muren som byggs mellan Israeliska bosättare och Palestiner också handlar om att kontrollera tillgången på vatten.

Och om hur militärer som maskar som äter upp en svamp kan perforera hus tills de faller ihop av egen kraft och på det sättet skapa nya urbana strukturer som blir lättare att kontrollera.

Det är inte direkt en objektivt balanserad skildring. Men det är faktiskt främst israeliska arkitekter, filmare och konstnärer som kritiskt granskar sitt eget lands framfart.

Och även här blir det också påtagligt personligt. Palestinske Michel Khelifi och israleiske Eyal Sivans film Route 181 är en fyra timmar lång resa utmed 1947 års misslyckade och aldrig accepterade gränsdragning mellan ett tänkt Judiskt och ett tänkt Palestinskt land. Långa intervjuer, långa oklippta partier vid gränsövergångar. En envis långsamhet. Kilometer efter Kilometer av stängsel och ruiner och pojkunga militärer och privata lösningar för att få livet att funka. Som den palestinske olivodlaren som 1948 på eget bevåg, med livet som insats, ritade om den planerade gränsen mellan Jordanien och Israel så att den inte skulle bryta upp hans ägor i två separata delar, i två olika länder. 2000 hektar tjänade Israel på den privata aktionen.

Fronten är föränderlig. Gränserna godtyckliga. En israelisk gränsvakt pratar om Kafka samtidigt som han stoppar en palestinsk sjuktransport. Det är nog relevant läsning i den här omgivningen.

Territorier, fronter och krigets arkitektur kan ses på Galleri Index i Stockholm fram till den 10 oktober och Emily Jacirs Where We Are From visas på Modena Museet fram till den 24 oktober.

Cecilia Blomberg

cecilia.blomberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".