Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur | recension

Grossmans roman är full av sorg och visdom

Publicerat tisdag 25 oktober 2011 kl 08.54
Hör Anneli Rådestads reportage
(12 min)
David Grossman. Foto: Kobi Kalmanovitz.

När den israelske författaren David Grossman arbetade med sin roman På flykt från ett sorgebud dog hans egen son Uri under en offensiv i södra Libanon. Romanen har väckt stor uppmärksamhet överallt och har Israel hyllats av både vänster- och högerpressen.

Möt David Grossman.

Kör tills landet tar slut, säger Ora till taxichauffören Sami. För mig tog det slut för länge sen, väser han. Han är arab, hon israel i en konflikternas mikrokosmos, vad har det blivit av oss, suckar hon, han förbannar både judar och araber i en rasande rivstart.  Ora är på flykt från ett sorgebud, hennes son Ofer har frivilligt återvänt till den israelska arméns offensiv, och bara om hon håller sig undan hemifrån kan budet om hans död inte nå henne, det ofrånkomliga knackande på dörren vid femtiden på morgonen, han kan inte dö om det inte finns någon där som kan ta emot meddelandet om hans död.

Med på resan tar hon sin ungdomskärlek Avram, hennes gamle avstängde älskare, som slutade leva vid 22, efter att ha kommit sargad hem från ett annat krig, Yom Kippur-kriget 1973. De släpar varandra över kullarna kors och tvärs på något som symboliskt nog heter Israel-leden, och Ora berättar utan slut, historien om Ofers barndom, om den äldre sonen Adams, om sitt äktenskap med Avrams bäste vän, den i sig själv instängde Ilan, och om sitt liv i  detta land där det mest privata nationaliseras.

Hur leva ett normalt liv under denna eviga konflikt, att skicka sina söner till armén och veta att även om de kommer tillbaka är de för alltid förlorade för sig själva, att få söner är att göra soldater åt försvarsmakten. Frågorna hopar sig i Oras huvud: Varför är hon lojal mot dem, de som skickar honom dit? Hon ska bli den första budskapsvägraren. Om de kapitulerar för en enda kvinna, skulle inte det betyda att hela systemet kollapsar? Om alla vägrade att ta emot budet om sin anhörigas död, vad skulle hända då? Det är det enda som står i Oras förmåga.

Israel är ett delat land på många sätt. Och i Grossmans roman konfronteras Ora med papperslösa palestinier, den här lilla sjuka pojken kan du och din sort inte ens göra en film om, fräser hennes arabiske chaufför, och visa på era festivaler. till ultraortodoxa f d hippies med horder av barn. Palestinerna, de arabiska israelerna, -de religiösa, de sekulära, höger vänster. Ora är trött, ambivalent, kan man söka politisk asyl hos flyktingar? tänker hon en sekund.

Grossmans roman är full av sorg, av visdom, även om jag som kvinna kan bli aningen trött på Oras självuppoffrande moderskap, hon liksom lever i springorna mellan 4 män, är den som är satt att upprätthålla. Men det är också en roman som tror på berättandets mening, och som vecklar ut sig allt eftersom som en karta, eller snarare som öppnar hemlighet efter hemlighet, och där det värsta sparas till sist: vilka handlingar som systemet förmår en att uträtta, att döda en människa och att vilja det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".