Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

En febrig halvgalen ukrainsk liten pärla av Serhij Zjadan

Publicerat måndag 31 oktober 2011 kl 08.45
Fredrik Wadström recenserar ”Anarchy in the UKR”
(2:45 min)

37-årige Serhij Zjadan är en av de mest kända författarna i den våg av ny ukrainsk litteratur som sällan når Sverige. Men nu finns romanen Anarchy in the UKR, anarki i Ukraina i svensk översättning av Nils Håkansson.

Jag är otroligt svag för berättelser som från början pekar ut en riktning och sedan avviker från den så att man först halvvägs in i historien börjar ana att man fallit för ett villospår. Huvudpersonen i Serhij Zjadans roman ger sig i inledningen ut på en resa för att besöka de platser där de ukrainska anarkisterna varit som mest aktiva genom historien. Han ska skriva en bok fast han vet inte varför. Han övertalar en kompis att hänga med som fotograf men han kan inte svara på de mest grundläggande frågorna kring vad kompisen ska läsa på inför projektet. Inte vet jag, läs Kropotkin, svarar berättarjaget och tillägger: Eller förresten, läs ingenting.

Resan i den ukrainska anarkismens spår går till en början österut, från tvåmiljonerstaden Charkiv mot det industritunga Donbass. Men berättelsen irrar snart in i ett sammelsurium av associationer, barndomsminnen, brottstycken av dialoger, möten med människor. Läsaren kastas mellan platser och tidsplan och det är bara att flyta med. Medvetandeströmmen i "Anarchy in the UKR" fångar upp 80-talets sena Sovjetunionen och den orangea revolutionen några år in på 2000-talet. Berättarjagets sovjetiska barndom är en fascinerande plats, både vacker och hotfull och uppburen av starka män. Medan det självständiga Ukraina är ett grådaskigt korrumperat kaos med en kollapsande manlighet. Serhiy Zhadan ringar in de personliga detaljerna och tar samtidigt ut den stora cirkeln kring det krackelerande imperiet. I bokens avslutande del, "Lev snabbt dö ung (tio låtar som jag vill höra på min begravning)", tar han också klivet ut i en ännu större värld där hemstaden Charkiv finns parallellt med Berlin och New York.

I väntan på den stora romanen om Sovjetunionens fall och dess följder finns här den lilla romanen på temat. Det är en febrig halvgalen liten pärla på knappt 200 sidor där Serhij Zjadan utmanar både sig själv och läsaren med en bildstorm av händelser ingen längre riktigt minns om det verkligen ägt rum. Det är som att författaren skriver för att jaga ifatt i sitt eget förflutna, sitt eget liv, innan det förvandlas till en osannolik dröm. I en scen möter romanens huvudperson till sin överraskning en kompis som han trodde var död sedan flera år och Zjadan konstaterar:

"Om man bara har tillräckligt med vilja och jävlaranamma kanske man emellanåt kan tillåta sig att stiga in i den där iskalla gravskuggan och ändå komma tillbaka ut i den östeuropeiska höstens svala kvällssol, kanske är allt inte så hopplöst som det framstår för de flesta av oss"

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".