Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
film | recension

Huvudjägarna blir norsk actionbuskis

Publicerat torsdag 3 november 2011 kl 08.54
"Jag har aldrig sett så mycket blod, bajs, bortslitna ansikten och hjärnsubstans"
(2:04 min)
Aksel Hennie som Roger Brown. Ingen gentlemannnatjuv, tycker Hannes Fossbo. Foto: Erik Aavatsmark.

Filmatiseringan av Jo Nesbos Huvudjägarna redan en publiksuccé, över en halv miljon norrmän har sett Morten Tyldyms film på bio och med rättigheterna sålda till Hollywood undrar man ju: vad det är vi har här? En norsk Oceans Eleven, eller en Thomas Crown Affair?

Man hejar alltid på en gentlemannatjuv à la Danny Ocean eller Thomas Crown. Män som chevalereskt charmar sin omgivning med sådan övertygelse att man har överseende med både det uppenbart kriminella och, om de är tillräckligt ridderliga, även andra tillkortakommanden.

Men man hejar inte på Roger Brown.

För filmens huvudperson, spelad av Aksel Hennie, är ingen gentleman, han är bara en brat som stjäl konst för att kunna upprätthålla en svinrik fasad inför sin fru genom en levnadsstandard så som den ter sig i morgontidningarnas bostadsbilagor.

Man hejar inte så mycket på själva filmen heller. Främst för att kvinnoporträtten i Huvudjägarna inte skulle kunna ursäktas av all ridderlighet i världen. Det finns tre kvinnor i rollistan: Rogers hustru, hon är naken i första scenen. Rogers älskarinna, de ligger med varandra i andra scenen. Och så Rogers kumpan säkerhetsvakten Oves kärlek den prostituerade Natasja, vars tjänster Ove i hemlighet filmar och, som en treat, visar för sina kollegor.

När sen intrigen drar igång visar sig Huvudjägarna vara mer en konspirationsthriller. Roger Brown blir en bricka i ett företagsspel som handlar om miljarder dollar. Han jagas av en förtidspensionerad VD som är supersnygg och egentligen en mördarskurk. Danske hollywoodexporten Nikolaj Coster-Waldau gestaltar honom kisande och sammanbitet. Det ser ut som han rymt ur en Dressman-reklam.

Sen urartar det hela fullständigt. Jag har aldrig sett så mycket blod, bajs, bortslitna ansikten och hjärnsubstans i en film förut som i så fall inte skrutit om det på filmaffischen innan. Det är plötsligt norsk actionbuskis.

Huvudjägarna försöker vara alldeles för mycket på samma gång. Och det, tillsammans med rollfigurernas platthet, gör att jag någonstans i mitten av filmen inser att jag överhuvudtaget inte bryr mig om hur det hela ska sluta.

Huvudjägarna har svensk biopremiär fredag 4 november.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".