Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Litterärt våghalsigt och långt ifrån okomplicerat

Publicerat torsdag 10 november 2011 kl 07.46
”Det blir många kanske när den här romanen ska dissekeras”
(3:15 min)
Hanne Ørstavik. Foto: Kabusa Böcker

Norska Hanne Örstavik debuterade redan 1994 och är mångfaldigt prisad. Nu finns hennes senaste roman "48 rue Defacqz" på svenska översatt av Lotta Eklund. Kulturredaktionens Elin Claeson har hittat tillbaka till en författare som hon gillar.

I "48 rue Defacqz" möter vi tvillingparet Paul och Rakel. De är i fyrtioårsåldern och lever tillsammans i ett hus som Paul, som är arkitekt ritat och där Rakel, som är konstnär, har sin målarateljé. I detta hus finns det rum för dem själva och deras tankar – och kroppar, för kanske är de mer än bara själsligt sammanflätade... Till huset kommer Samuel som Rakel kanske ska gifta sig med och som Paul kanske älskar. Samtidigt har Rakel släppt in en ung kvinna i huset, eller har hon det? Kanske är hon mest en del av Rakels inre? Romanen bryts också upp, då och då, av en dialog om berättelsen, ett samtal mellan en terapeut och – kanske – författaren själv.

Ja, det blir många "kanske" när den här romanen ska dissekeras. Hanne Örstavik gör det hon alltid varit bra på, hon drar in läsaren i en bekant vardaglig värld, där hon sedan ställer till det för en. Vad vet vi egentligen? Vad ser vi egentligen? Vad tänker vi människor egentligen på? Ytan visar väldigt lite av innehållet. Den här romanen bör läsas långsamt och noggrant, och inget säger att det jag förstått är det sanna. Den bjuder elegant motstånd, jag drar ut trådar och följer dem bara för att hamna i nästa nystan...

Det är både Rakel och Paul som för ordet; han – arkitekten, formgivaren – diskuterar byggnader, strukturer och linjer. (Han har tillexempel en önskan att låta stålunderredet till ett bord tvinga sig ur sin egen funktionalitet och istället gripa tag och betyda mer – vara en sinnebild för stämningar eller mänskliga relationer.) Rakel å sin sida tänker på sin kropp och på andras, på Samuel, men också på konstnären hon försöker vara eller bli. Hon måste våga veta vad hon vill... Samtidigt tänker de båda två på sina döda föräldrar och på hur det var när de levde, för det finns ett "före" och ett "efter" något som liknas vid en katastrof. Och tvillingarna må vara fyrtio år gamla – i förhållandet till föräldrarnas obegipliga livskamper är de fortfarande känsloknyten till barn. Barn som vill komma bort och gå vidare – slippa ifrån de roller de tilldelats: offrets roll, den duktiga flickans roll, den bortklemades roll, den slagnes roll. (De vill bli fria, men orden de har tillgång till hjälper dem bara en liten bit på vägen. Det krävs mer – kanske terapi, kanske handling.)

Hanne Örstavik har låtit barnets blick och tanke få liv och växa ut över romansidor tidigare, men den här gången är det mer litterärt våghalsigt och konsekvent än förr. Det är långt ifrån okomplicerat – men belönar sin läsare med intressant tankegods och storartad stilistik.

Lotta Eklund har översatt "48 rue Defacqz" till svenska. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".