Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
litteratur | recension

Ångest och våld präglar Lars Keplers nya roman

Publicerat fredag 11 november 2011 kl 07.46
"Bra för att vara i underhållningsgenren”
(2:10 min)
Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril. Foto: Lise Åserud/Scanpix

Lars Kepler, eller Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som står bakom pseudonymen, har gjort succé med  Hypnotisören och Paganinikontraktet. Nu kommer en ny thriller, den här gången med brutala mord på en anstalt för unga kvinnor.

Anna Tullberg, du har läst Eldvittnet. Hur var det?

Ja, det var som att se Motorsågsmassakern, Fredagen den 13:e och The Shining på en och samma gång. I alla fall när det gäller våldet i boken. Här rullar avskjutna fötter och huvuden smashas med stora stenar så det står härliga till. Även de tidigare böckerna har kritiserats för att de innehåller onödigt mycket rått våld och nu har väl Lars Kepler tydligt talat om att den kritiken är ingenting som han och hon tänker bry sig om.
Det känns som om jag färdats i 240 på en åttafilig motorväg av ångest och våld.

Men fyller allt det här våldet någon funktion då?

Jag vet faktiskt inte, det beror kanske på hur man är lagd som läsare. Och jag tycker det är bra skrivet för att vara i underhållningsgenren, även om jag hade blivit gladare för lite fler nivåer i berättelsen. Deckare blir också bättre av att ha något mer att komma med än svaret på vem som gjorde det. Eldvittnet  är som en actionspäckad viksaga, 195 kapitel på drygt 560 sidor Och nästan varje kapitel av slutas med en klipphängare. Eldvittnet är alltså en bladvändare av rang. Det är väl skrivet, historien håller ihop bra, tempot är högt och Lars Keplers undviker många av de utnötta schabloner som finns i många andra svenska deckare.

Vad gillar du mest?

Jag gillar till exempel skildringarna av flera av kvinnorna i boken. En av dem onanerar i en bil på en skogsväg utan att det blir solkigt och spekulativt. Det är kul. Och om man läst de två tidigare böckerna Hypnotisören och Paganinikontraktet och känt sig svältfödd på ledtrådar till kommissarie Joona Linnas liv, så får man lite mer kött på benen här.
Och möjligen är det min starkaste invändning, att det läggs som hjärnsubstansgrädde på köttmoset när själva kriminalhistorien fått sin upplösning. Det blir helt enkelt lite väl mycket. Jag tål en hel del slakt och äckel i bokform, men faktum är att jag mår rätt kasst när jag läst ut Eldvittnet. Men jag har kul nästan hela vägen i mål.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".