Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Lyrik | Recension

Naima Chahboun är bra på att börja om

Publicerat måndag 14 november 2011 kl 08.54
Lyssna på Göran Sommardals recension
(2:51 min)
Naima Chahboun. Foto: Sara Moritz.

Naima Chahboun, född 1980, är hittills mest känd som scenpoet. Hon är och doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes debutdiktsamling heter Okunskapens arkeologi

Då och då behöver man påminnas om vad poesin, i dess mest översvallande och oprecist drabbande, mest översinnliga, mest förkättrade mening kan göra, som prosan mycket, mycket sällan förmår, eller i varje fall, nuförtiden mycket sällan ägnar sig åt.  

När jag läser Naima Chahbouns debutsamling Okunskapens arkeologi, möter jag redan från början den intensitet som dikt, när den är just dikt, förtätad kan åstadkomma, och som inte är att förväxla med den spänning och blad-vändariver som en berättelse kan ge upphov till, utan mer den utspridning och inpackning och mättnadsgrad i och av språket som det poetiska flödet kan åstadkomma: genom alliterera sig själv, sväva ut i associationer, byta genre, omgruppera, avlyssna en dialog, bjuda på kunskap, parodiera kunskap, och, hos Naima Chahboun, inte minst: börja om, återvända, dra ut tråden på nytt.  

Ändå är, paradoxalt nog, Okunskapens arkeologi, som poesi betraktad, ovanligt tydlig vad det gäller vad den "handlar om", eftersom historien om Julius och Ethel Rosenbergs spioneri för Sovjetunionen utgör ett slags stormens öga för Chahbouns ömsinte, vildsinta, vildvuxna, ömsom kunskapsrikt utstofferade och ömsom absurdistiskt avstannande framställning. Kan man citera den, ge ett litet smakprov?

Nej, följaktligen inte. Hör själva:

”om en karta syftar till att göra
omvärlden begriplig genom att för-
minska den ta bort en dimension
och reducera dess beståndsdelar till
en begränsad samling lätthanter-
liga symboler som en orienterare
betraktar ur ett fågelperspektiv ("von
 oben") syftar en konspiration
(eg en -teori) till att förenkla en
komplex och planlös verklighet
genom att renodla och överdriva
de kausalsamband som hjärnan
ständigt söker klarlägga till följd av
en genetisk programmering som i sin
tur är en följd av tusentals genera-
tioners framavel av egenskaper som
befrämjar överlevnad som i sin tur
är en följd av livets villkor som i sin
tur är en fråga för filosofin fantasin
som givit människan en möjlighet att
skapa sina förutsättningar är också
ursprunget till paranoian paradiset    
gudsbeviset trähästen i TROJA de
oändliga kombinationer som ger”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".