Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

På er platser - diktsamling av Anna Hallberg

Publicerat fredag 1 oktober 2004 kl 11.09

Anna Hallbergs nya diktsamling heter På era platser, 2001 kom hennes första diktsamling ut Friktion hette den. Hon skriver också kritik och essäer i dagspress och tidskrifter. Marie Lundström har läst På era platser.

Omslaget är kritvitt. En lekplats, där mitt i det vita. En ensam liten boll i en sandlåda. Övergivna gungor. Kan man säga att en dikt är som en tom lekplats? Den kan vara dötrist och alldeles alldeles underbar. Allt beror på vad vi leker. Vad händer om jag blandar bokstäverna så här? Vad kan man ha den här vita sidan till? I Anna Hallbergs andra bok fortsätter dikterna att leka - allvarligt, sofistikerat och med mycket humor.

Det finns en auktoritet i den här boken. Den tvingar mig att huka: Gå ner i barndomens på era platser! - alla friluftsdagars startposition. Jag böjer mig och snuddar vid underlaget. Det är ett golv. Ett alldeles vanligt golv. Halva boken är nämligen en undersökning av just ett golv. I åttaradiga dikter beskriver hon golvets damm, smuts, material och färg. Undersökningen är prilligt vetenskaplig, utförd med poeten i något slags vit, fladdrande laboratorierock.

Men boken är inte bara vit i sin känsla. Mitt exemplar har legat i min väska och skavts och det vita omslaget ser nu ut som om det har börjat blöda. Det måste vara röd papp där under, det är nog förklaringen - men känslan blir att boken har en kropp. Och det är dikterna med både huvud och bål, teori och blod, som ger mig mest. Jag tänker på dikter som heter ”röda dagar” och ”utan order”. Där jag tycker att hon får ihop hela arvet från den experimentella poesin med sig själv. Språket hinner visserligen flyga och fara som sanden i parken, men orden hinner också samla ihop sig till små slott. Hela meningar, flera stycken i rad, på sidan ser de ut som små byggnader i allt det vita. Och inifrån ett sånt där slott kan det låta så här: ” gripa-släppa/släppa-släppa/släppa-gripa/gripa-gripa/ Jag vill ha ett par vita pumps och/ du ger mig en jacka. Du ställer en/ diagnos och jag bakar en socker-/kaka med kardemumma och russin/ i halva smeten. Du böjer dig framåt/ och avståndet mellan våra händer/ är olika långt. Varje gång”.

Marie Lundström

marie.lundström@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".