Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Full fart framåt på Folkoperan

Publicerat måndag 4 oktober 2004 kl 07.46

Folkoperan i Stockholm har tagit ännu ett steg framåt i sin mission att förändra sättet att uppföra musikdramatik på. I helgen hade nämligen Offenbachs operett ”Orfeus i underjorden” premiär - en föreställning skapad av performanceartisterna Bogdan Szyber och Carina Reich.

Nu regisserar de opera för första gången vilket har resulterat i en helt ombyggd salong på Folkoperan. Publiken sitter längs med långbord där det runt omkring vimlar av akrobater, cirkusartister, operasångare och en orkester ledd av Kerstin Nerbe.

De har kört hela partituret och librottot i mixern och sedan tagit lite drygt hälften och gjort ett helt nytt musikdrama – hela tiden njutbart, aldrig segt, men kanske lite spänningslöst.

Vi är alltså på nattklubbskabaré och dit har den uttråkade Eurydike flytt – flytt från både livet med Orfeus och Orfeus själv. På klubben får hon uppträda, där blir hon synlig för kollegor, publik och sig själv. Så, när han plötsligt verkligen förstått att Eurydike försvunnit, kommer den egocentriske och trånande Orfeus till klubben. Han försöker få henne att återvända, men blir i stället indragen i kabarén.

Som underhållning, upplevelse på plats, är det här genomtänkt och genomfört - konsekvent.

En i kören nästan i knät och Agneta Eichenholz som eurydike på avstånd. Det finns en härlig känsla av delaktighet när man ser tonsillerna på baryton på en halv meters avstånd, att se foten på en akrobat landa nån decimeter från publikhanden som ligger där på långbordet, att vrida skallen åt alla håll för att hinna uppfatta allt. Det liknar lite vad Regina, Stockholms Operamathus gjort under många år, fast på Folkoperan är det i större skala och fräckare.

Men det gäller att komma dit med rätt förväntningar. Om man nu läst att Szyber och Reich vill komma bort från Offenbachs 1850-talshäcklande med sin samtid och i stället gå tillbaka till myten om Orfeus och Eurydike – om vem som egentligen väljer bort vem, om det är Eurydike som vill bli sedd och därför väljer att inte följa med Orfeus tillbaka – om man tänker sig det tankegodset förvandlat till musikdramatik, ja, då blir man besviken.

För här är det full fart framåt, i stället för en operett är det mera en nummervarité där akrobaternas rörelser är snyggt inflikade i berättelsen, inte alls påklistrade. Dirigenten Kerstin Nerbe öser på i tempo, även om allt inte satt så tight på premiären. Det är svårt att hålla ihop orkester, kör och sångare samtidigt som man står med ryggen vänd uppe på balkongen där orkestern finns den här gången. Men så kommer det kända temat, can-canmelodien, tillbaka en gång till. Galop infernal som den heter - och jag flinar där i min fåtölj igen.

Per Feltzin

per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".