Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Störttrist på Stockholms Stadsteater

Publicerat tisdag 4 oktober 2005 kl 08.54

Klassisk teater har det spelats på Stadsteatern i Stockholm som nu sätter upp Shakespearepjäsen ”Stormen”. I rollen som den trollkunnige Prospero finner vi Peter Haber och för regin står dansken Jan Maagaard. I fredags var det premiär.

På den mörka affischen till uppsättningen sträcker Peter Habers Prospero ut en klolik hand mot betraktaren. Ja, den förskjutne hertigen av Milano, som levt i 12 år på en gudsförgäten ö och utvecklat sina magiska talanger, ser ut att vilja betvinga oss att komma närmare, att sitta ner och lyssna. Bli förtrollade.

Väl i salongen börjar spelet med en liten upplyst båtmodell som guppar fram bakom en halvt genomskinlig ridå. Så brukar Stormen börja. Med skeppet - det som fraktar unge prins Ferdinand, hans far och ett antal adelsmän av bättre och sämre sort. Det skepp som går under när luftanden Ariel frammanar en vild och ondsint storm - allt på Prosperos begäran. Men när den slöjliknande ridån går upp så är det inte mycket på Stadsteatern som liknar de sagoskimrande, lustfyllda Stormar jag har sett tidigare.

Enorma orangebrunröda plattor ligger i lager på lager på golvet och lutar spelplatsen fram mot publiken. Det är allt. Stramt och tråkigt men ja, en tom scen kan locka fram stor teater, tänker jag. Men svårigheten för skådespelarna att stå och gå normalt på de där sluttande planen gör att även spelet blir stelt och kantigt. Personerna känns utplacerade i rummet och rör sig nästan som marionetter från ett ställe till ett annat - utan mening. Och visst - jag har inget emot stilisering, men när nu skådespelarna ändå försöker ge blankversen nån slags realistisk undertext så stannar allt upp. Det blir långsam tablåteater där Bengt Ernryds musik snirklar in och ut och visserligen är vacker men ack så långsam. Regissören Jan Maagaard verkar ha lagt allt krut på sin estetiska vision och då hjälper det inte med stjärnskådespelare, glada teaterhögskolepraktikanter eller sjungande akrobater - som teater betraktat är det störttrist! 

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".