Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lars Jakobssons känsla för under

Publicerat tisdag 5 oktober 2004 kl 07.46

”Berättelser om djur och andra” heter en ny samling noveller av författaren Lars Jakobson - tio berättelser av mycket varierande längd. Jakobson har alltsedan debuten 1985 med romanen ”Vinterkvarteret” varit svår att genrebestämma - ett visst inflytande från sience-fiction finns dock ofta. Hans senaste roman ”i den Röda Damens slott” från 2000 fick såväl Aftonbladets litteraturpris som Eyvind Johnson-priset, och 2003 gav han tillsammans med Ola Larsmo och Steve Sem-Sandberg ut essäsamlingen ”Stjärnfall.Om sf”.

Lars Jakobsons nya bok är en riktig tegelsten, alltså inte i den vanliga betydelsen, sina drygt 400 sidor till trots, utan som läsupplevelse. Att läsa ”Berättelser om djur och andra” är som att karva sig igenom en tegelsten, eller som att tugga sig igenom en bit metall, gärna med en kvardröjande lukt av rymdbränsle. De här tio berättelserna öppnar sig inte speciellt ledigt mot läsaren, bjuder inte in till ett lättuggat berättarkalas. Och ändå - vilken läsfest!

Vi rör oss helt enkelt inte i kända och avläsbara världar, utan följer med Jakobson i hans fantasis märkliga maskhål, där man kan hamna i underliga tidzoner bland amerikanska detektiver, hos karlar gifta med kor, hos hologram som skapar trevliga miljöer och hos kvinnor som kommunicerar med mögelsvamp. Och den här känslan av att befinna sig ett drömlandskap, ett parallellt universum eller ett slags rus, förstärks av Jakobsons språk. Ett språk som ibland låter som det vore översatt från något annat språk eller från något hemligt språk som det krypterats från och skrivits ut på nytt. Ibland invaggas man att i tron att man har fast mark under fötterna, men då skevar allting iväg igen. I novellen ”Nians nät över trapetsen” befinner vi oss hemma hos Per i Sundbyberg som just har duschat:

”Per rullade fram till soffbordet. Han knöt och knöt upp badrocksskärpet och lite utstuderat knöt han sedan om det igen. Som: Titta då för fan, ja, det är och skall vara två tassar istället för två händer. Och så titta en gång till. Sedan får det räcka. Händerna på låren såg ut som två deformerade hjortklövar.”

Att Lars Jakobson är inspirerad av science-fiction är ingen hemlighet, men det här är mer än så, lika mycket Richard Ford och bröderna Grimm som ”Bladerunner”. Det finns både vardag, saga och rymd i de här berättelserna. I novellen nyss ”Nians nät över trapetsen”, nämns en bok om en man som målade en tavla och sedan gick in dess landskap. Och det är så han gör, Jakobson, han skriver sig en ingång, ett maskhål, en port där han går in i ett medvetande, vare sig det handlar om en altzeimersjuk kvinnas, hussvampens i en villa i Gamla Enskede eller en strykpojkes i riket Rokh på 1200-talet. Och där, i sista novellen ”Rokh”, svindlar det till igen, för där står det: ”Han regerade fortfarande 1266, enligt de ordkarga kartografer som kalifatet New York under två deccenier sände österut längs de gamla karavanvägarna”. Där satt den! En sista, avslutande ”känsla av under”!

Maria Edström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".