Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Både mörker och ljus i Mats Eks "Köpman"

Publicerat måndag 11 oktober 2004 kl 07.46

Mats Ek sätter nu upp Shakespeares ”Köpmannen i Venedig” på Dramaten i Stockholm i Lars Huldéns översättning och i bearbetning av Irena Krauss. Som vanligt har Mats Ek blandat teater och dans - skådespelare dansar och dansare talar. Senast kunde vi se det i hans uppsättning av Racines ”Andromaque”, också på Dramaten. Rollen som Shylock spelas av Malin Ek, och övriga roller av bland annat Stina Ekblad, Melinda Kinnaman och Jonas Malmsjö.

Det går som en röd tråd genom flera av Mats Eks uppsättningar på teatern – spelet om den Andre, alltifrån ”Dans med nästan” över Marlowes ”Juden på Malta” till Racines ”Andromaque”, och nu Shakespeares ”Köpmannen i Venedig”. Ek verkar ständigt vilja peta i alla fördomsfulla bilder och myter, och vad överträffar då Shylock – inte alls Shakespeares mest osympatiske gestalt, men antagligen hans mest laddade. I programbladet ger Ek ett slags läsartsförklaring: Den fördomsfullhet pjäsen uttrycker speglar Shakespeares samtid och är inte pjäsens budskap. Och kanske måste man vara så här tydlig, eftersom pjäsen faktiskt har används av anti-semitiskt propaganda.

Men hur gör då Ek? Han låter en kvinnlig skådespelare Malin Ek spela Shylock, och hon ger rollen en sårbarhet och utsatthet bakom en hård mask - jag kommer och tänka på Brechts Shui Ta – den onde kusinen som Shen-Te tvingas uppfinna åt sig för att överleva. Nerslagen mot en husvägg har Shylock sin monolog ”Har inte en jude ögon?” – förnedrad, utnyttjad och arg. Scenografen Bente Lykke-Möller har skapat en enkel och genial spelplats, tre hus med valmade tak är staden Venedig (men påminner kanske snarare om en by i Öst-Europa) och husen korresponderar med de tre skrin som den rika jungfrun Portia tvingar sina friare att välja mellan, och vips så binds också pjäsens två historier ihop.

”En komedi?” är nämligen underrubriken. När Shylocks dotter Jessika ska enleveras, så är Jonas Malmsjös ädling Lorenzo, flankerad av ett gäng som mest liknar skinnskallar. Och Jessika, så vackert spelad av Melinda Kinnaman, och som längtat bort från sin tyranniske far, är trots sin kärlekslycka med Lorenzo, vilsen och förrådd med sitt stora, svarta kors runt halsen. Morgon Hallings Lancelot Gobbo, Shylocks tjänare på rymmen, skämtar om priset på fläsk och skulle nog skämta sig rätt in i Hitlerjugend om han levt några århundraden senare.

Även historien om Portia, vasst och skickligt gestaltad av Stina Ekblad, pendlar mellan ljus och mörker. Pontus Gustafssons friare, speciellt prinsen av Aragonien, är en veritabel orgie i karikerad spanjor, och vi skrattar befriat i denna tillåtna fördomsfullhet. Men även här kompliceras bilden av Portia och hennes kristna adelsmän – hämnden mot Shylock förvandlas snart till något som mest liknar ett övergrepp. Och en oro förnimms plötsligt i slutet, mitt i all självbelåtenhet, Portias replik: ”Men jag förstår att mycket av allt det som har hänt är oklart än” får klinga som slutreplik – och kanske blev det till slut spelet om Envar och vårt behov av den Andre.          

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".