Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Förortsförtvivlan i Lisa Langseths nya monolog på Elverket.

Publicerat tisdag 12 oktober 2004 kl 08.54

Dramatikern Lisa Langseth, född 75, är trefaldigt aktuell den här hösten. Unga Riks spelar hennes Märk mig, Uppsala Stadsteater Slättskymning.Och nu i helgen var det premiär på Dramatens Elverket för Den älskade - en monolog med Noomi Rapace i den enda rollen och i regi av Langseth själv.

Lisa Langseth har redan visat att hon är en stark röst i den unga dramatiken - både för att hon alltid verkar ha ett ärende när hon skriver, men också för att hon har tillgång till ett språkligt ursinne som kan matcha så tunga grejer som klasskamp, könskamp och politisk ideologi av idag. Om politiken skrev hon förra året i Frigiven, om Göteborgskravallerna, innan dess i Godkänd, om förortshelvetets och tonårstidens bojor.

Och nu, i Den älskade, är det själva förortshelvetet och i det här fallet medföljande klass och kön, Langseth ger sig på. Hon gör det i monologform och hon låter den unga kvinnan Katarina, befinna sig emellan världarna - den förort hon lämnat, som är soffa, tv och potatismos och den nya som är tanke, ande och själ. Konserthuset. Den klassiska musikens renhet. Trodde hon ja.

Att en stilig dirigent lyckas sätta på tjejen i receptionen; det förvånar inte, inte Langseth heller, men det som imponerar är att Lisa Langseth använder det för att säga så mycket mer - om fördomar åt flera håll, förtryck på flera sätt och om häftig, men hemlös skönhets- och kärlekslängtan.

Med ett kallt baklängesberättande låter Langseth trollen spricka, vilket inte betyder att själva bildningsdrömmen är falsk. Tvärtom. Men kunskapen måste erövras, och det måste göras med egen kraft och på egna villkor; inte som en godtycklig nåd från dem som ger sig själva rätten att leka gudar.

På scenen ett litet rum med kökssoffa, bord och mikro - en tankeverkstad full av böcker, lappar, pärmar, anteckningar. En bokstavlig skaparhörna - en stuga Katarina lånat för att lappa ihop ett jag.

Och så Noomi Rapace, denna begåvade skådespelerska, med sin märkvärdiga förmåga att kunna vara både stenhård och sensibel. Svordomarna och könsorden är lika skitiga som sköra hos henne. Hon kan låta sorgen formligen skölja över ansiktet, genom kroppen, så att det gör ont i en, och så är hon ändå arg och på och gäll. Hon är liten och späd i grå sidenklänning och stickade tossor. En ung kvinna som vill tänka. Som tänker. På teaterscenen. Bara det är värt en applåd.

Anneli Dufva

anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".