Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En obeskrivlig människa roman av Kerstin Strandberg

Publicerat fredag 15 oktober 2004 kl 11.18

Det går lång tid mellan Kerstin Strandbergs böcker. Senaste romanen kom för fyra år sedan, den hette Tio syskon i en ömtålig berättelse. 1978 skrev hon Skriv Kerstin, skriv! den handlade om hennes svårigheter att skriva en stor episk släktkrönika. Boken blev något av en kultbok, en feministisk kampbok. Elin Claeson har läst den nya boken.

Om man samlar in fakta om Kerstin Strandbergs romaner växer bilden fram av ett arbete som är som ett överfullt kartotek, där information och berättelser och bilder samsas och väller ut över arbetsrummet - och allt rör en speciell familj. Kartoteket får hennes romaner att sträcka sig in i varandra, bakåt och framåt och flätas samman till en berättelse som är större än enskildheterna.

Här, i En obeskrivlig människa, är det Anna som är huvudperson. En Anna Kerstin Strandberg skrivit om förr, dotter till Annemona, som hon skrivit om förr, men också barn till Annemonas fyra systrar som funnits med förr...

Lika bekant är greppet att ge romanen en tydlig, stark och uppfordrande berättarröst som vänder sig direkt till läsaren med frågor, uppmaningar, utvikningar och bortförklaringar. En berättare som än ställer sig utanför sitt arbete och kommenterar sitt säregna, omständligt gammalmodiga språk, än går helt upp i berättelsen och försvinner för att lämna plats åt den historia som Kerstin Strandberg ger sån suggestiv sagoliknande kraft.

Berättaren har givit sig själv i uppgift att beskriva en slumpvis utvald människa - hon tror att hon på så sätt kan besvärja döden. Hon ska verkligen, i grunden, berätta vem Anna B. är - inifrån och ut, utifrån och in.

Och Anna B. ser hon för första gången i en trappuppgång i Paris; där berättaren skurar golvet och Anna B. precis har besökt en läkare och fått veta att hon bär på tvillingar.

Det är 60-tal när berättaren börjar och vi får följa Anna sen - genom decennierna, via ett vindlande vanligt ovanligt liv. Där finns hennes man, hus och barn, hennes misslyckade konstnärsskap, livsfaror, rädslor och hennes naivitet. Berättaren är med Anna B. ända till dödsdagen, som väl sker i nutid. Tidsangivelserna är oprecisa och exakta samtidigt.

Här ett exempel:

”Skall jag nämna nåt om årstiderna? Jag kan säga att de växlar medan jag sysslar med detta, just nu är det sommar precis som det var för dem när Anna återvände. Det var kanske nu en vecka sedan Anna kom hem.”

Det är mycket elegant och jag gillar det. Den drastiska humorn, skärskådandet av detaljer och dröjandet vid oväsentligheter och så kanske framförallt de snabba vändningarna - som att katastrofer först anas, sen inträffar och så glöms allt på ett par rader. Stilistisk säkerhet kallas det.

Elin Claeson

elin.claeson@sr.se

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".