Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Perfekt story för Bengt Ohlsson

Publicerat torsdag 21 oktober 2004 kl 12.19

För tidningsläsaren är kanske Bengt Ohlsson mest känd för sina krönikor i Dagens Nyheters På stan-bilaga och frågespalten i Amelia. Men redan 1984 debuterade han som författare med ”Dö som en man, sa jag” och har sedan dess skrivit ett tiotal böcker.

Nu kommer hans nya roman ”Gregorius” - en historia som kretsar kring Hjalmar Söderbergs ondskefulle pastor i boken ”Doktor Glas”.

Det här är den perfekta storyn för Bengt Ohlsson: Upprättelse åt en missförstådd man. I Stockholmsmiljö. I en historia om kärlek. Och ensamhet. Bengt Ohlsson har skrivit den här boken förut. I grunden är det bara samtiden som är utbytt mot historia.

När pastor Gregorius tar till orda är han inte lika skarp som Doktor Glas. Hjalmar Söderberg gjorde litteraturhistoria på några rader, Bengt Ohlsson tar fyrahundra sidor på sig att skriva en bok till Böckernas Klubb. Jag tror inte att alla sidor hade behövts. I början känns boken uppklädd i en gammal kostym, korrekt med tidstypiska detaljer, men lite stram och obekväm. Det tar en stund innan boken börjar andas fritt och hittar fram till ett avspänt förhållningssätt till Hjalmar Söderbergs stil.

Men det kommer: Höjdpunkten i boken är ett långt härligt parti som består av Gregorius vistelse i Porla. I Doktor Glas blir pastorn som ni kanske minns ordinerad en kurortsvistelse och han reser till Porla - en semester Hjalmar Söderberg aldrig riktigt beskriver. En vit fläck på kartan - och Bengt Ohlsson erövrar den. Gregorius veckor i Porla blir till ett fantastiskt porträtt. Pastor Gregorius får för första gången i litteraturhistorien slippa vara pastorn, symbolen för en utdöende religion. Han är en man, han är en människa. Han heter Gregorius. I Porla träffar han en kvinna. Någon som chockerande nog vill honom gott. Denna kvinna, Anna Hansson, älskar honom! Gregorius! Han som gjort ensamheten till sin älskarinna.

Men vänta? Var inte det där precis som Doktor Glas skulle kunna beskrivas? Och här blir det riktigt intressant. När jag har läst den här romanen känner jag mig övertygad om att Gregorius och Glas har något mycket centralt gemensamt. Det är ingen slump att båda kutar efter pastor Gregorius fru, en kvinna som de vet aldrig kommer att älska dem. Det tycks vara en kvinna att vara rädd för, vad hon ger männen är en rädsla att älska. Eller - vad är hon för en människa egentligen? Nu har två män beskrivit denna fru Gregorius - Hjalmar Söderberg och Bengt Ohlsson - och fortfarande är hon ett kvinnligt mysterium. Nu vill jag läsa romanen om Helga. Kan ingen be Christine Falkenland att skriva den?

Marie Lundström

marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".