Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ett uppfodrande trendbrott

Publicerat måndag 25 oktober 2004 kl 07.46

”Personliga pronomen” heter Daniel Sjölins andra bok som kommer ut i dag och som har underrubriken ”en melodroman”. Sjölins första bok ”Oron bror” kom 2002 och belönades med Borås Tidnings pris för årets bästa debut. Till vardags är han redaktör för Lyrikvännen och medarbetar också på Svenska Dagbladets kultursidor. Daniel Sjölin är född 1977 och uppvuxen i Sollentuna norr om Stockholm, där också ”Personliga pronomen” utspelar sig.

Den som väntar sig en konventionell uppväxtskildring från Sollentuna biter totalt i sten. För här, liksom i Sjölins debut ”Oron bror”, går vi in ett slags mentalt tillstånd i en familj och i ett samhälle. Men om debuten dominerades av ett naivt stilgrepp, en roman liksom sydd med stora korsstygn, så är ”Personliga pronomen” skränig som en trimmad moppe.

”På måndag blir det toalettskål, taggbuskar, roundkicks på pannbenet, slicka bromsspår och visa könlösheten i matsalen, visa pojkfittan.” Bokens första mening, anslaget är lagt. Jag är Jacob, en kille i tonåret, tjock, mobbad och hemlös i sin nya familj med hon – mamman som skilt sig från civilingenjören i Rotebro, vi - styvpappan, Sunesohn med h, du – styvsystern som går på gymnasiet på Östermalm. Familjen lever i villan i Sollentuna, denna märkligt klassblandade trakt, där sjöstenen i badrummet är en livsviktig markör för att trygga avståndet mot alla dom där nere, turkarna, Pachosarna och Christer Petterssonarna. Det är som om en Werner Schwab eller en Elfriede Jelinek hade landat i Sollentuna centrum och tuggat i sig den här historien och spottad ut – samma kompakthet i texten, samma halsbrytande kopplingar från högt till lågt, ramsor och rim, slogans, slagord och ordstäv infiltrerar språket som en inälvsmask. Så här kan det låta när styvpappan kommer hem efter dagens id:

” Så lösgör vi vår stat från vårt kära kapital och hänger upp Gantrocken på galgen, skaver av oss våra chefriga galoscher med drag inunder och glider ut på vardagsrumsparketten medan fotlederna knakar som fiskben i friheten.”

Sjölin skriver med hög densitet, det är som om han huggit ut en bit ur tiden och rummet och visar ett blottlagt tvärsnitt där vi kan se allt från kroppsnerver till klassanalys. Det är roligt, hemskt och mycket stimulerande. Kanske kan man också se ett slags trendbrott med den här boken, Daniel Sjölin vänder helt ryggen mot den ja, språkliga gleshet som länge dominerat den unga prosan. ”Personliga pronomen” skriver istället in sig i en europeisk tradition – stökig, karikerande och uppfodrande.

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".