Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

En varning för järnnäven

Publicerat måndag 25 oktober 2004 kl 07.46

Den livliga debatten här hemma om Lars Ohly och vänsterpartiets motstridiga sött att hantera Sovjets förbrytelser i det förflutna får gissningsvis en fortsättning.

Idag utkommer nämligen på svenska den amerikanska journalisten Anne Applebaums bok ”Gulag - de sovjetiska lägrens historia”, en bok som vunnit ett av de eftertraktade Pulitzerprisen.

Hennes tes är att det är många flera än de som kallat sig kommunister, som velat bagatellisera Stalins brott.  Problemet är djupare än så.   

Hur många unga amerikaner, européer eller ryssar vet vad Gulag är?

Nazisternas brott mot mänskligheten, Förintelsen, är väl känd och beskriven, medan de ryska lägren förblivit vaga och konturlösa, kanske för att inga rättegångar eller sanningskommissioner funnits för att vädra ut.    

Mest kända av dem som berättat om de ryska lägren är Robert Conquest i ”Den stora terrorn” och - givetvis - Alexander Solzjenitsyn i ”Gulagarkipelagen”.

Conquest och Solzjenitsyn ifrågasattes förstås av Sovjet och av kommunister i väst, men långt in på 80-talet också av halvrevisionistiska västliga historiker, som menade att Sovjet ville väl, att man gjort stora framsteg, men att en del saker gick snett. 

Men det var inte någonting som gick snett - det var fel från början - det är den oundvikliga slutsatsen av Anne Applebaums bok.  Det var inte den onde Stalin som när han kom till makten förrådde den gode Lenin.  Redan veckorna efter revolutionen 1917 började planeringen av lägren.  Tre år senare fanns mer än 100. Som mest ingick 476 anläggningar i Gulag-systemet. 

Under 60 år passerade 30 miljoner människor lägren, politiska fångar blandade med kriminella.

Periodvis gällde kvoter för hur många människor säkerhetspolisen skulle arrestera per månad, människor rafsades planlöst ihop och fördes bort.

Ett skäl till det var att Gulag var en faktor i den sovjetiska ekonomin.  Slavarbetet i Gulag skulle snabba upp moderniseringen.  Lägren blev i början som ett slags kolonisering av den iskalla tundran långt österut.       

Några av fångarna släpptes efter tiotals år, många dog.  Men i Ryssland avled man inte av cyklon B-gas som i de nazistiska lägren. Oppositionella försvann efter nackskott, men mest dog folk av svält och kyla, av brottslig nonchalans eller slumpartad brutalitet. 

Massor av människor strök med.  1942 när Sovjet var starkt tillbakapressat av den tyska armén dog 25 procent av Gulags fångar. 

Anne Applebaum har om detta åstadkommit en både välunderbyggd och stark berättelse, lättläst och lågmäld.  

En del av dem som engagerat sig för att upplysa om nazismen har gjort det under fältropet: Detta får aldrig hända mer.  Anne Applebaum däremot säger att hon skrivit sin Gulag-bok därför att hon menar att det ”högst sannolikt kommer att hända igen”.

Det är därför vi måste lära oss känna igen besvärjelserna som makten använder sig av, för att demonisera grannar och medmänniskor, antingen de nu är ”underlägset människomaterial”, som nazisterna talade om för att kunna skicka folk till Auschwitz, eller är ”folkets fiender”, som var kommunisternas förevändning för Gulag.  

För bara några år sedan i Bosnien fick vi en repris på detta.

Och det händer igen. 

Om många av oss visste mer om hur Stalin på sin tid försökte utrota tjetjenerna som folk, skulle vi då stillatigande acceptera vad president Putin idag gör i Tjetjenien? 

Den omskrivna amerikanska tortyren i Abu Ghraib-fängelset i Irak, bygger den inte på samma sorts demonisering av motståndaren som nazisternas och kommunisternas?

På ingången till ett av Gulag-lägren stod: ”Med en järnnäve vill vi leda mänskligheten till lycka”  

Det här visar att för kommunisterna var individens värde inte så viktig, jämfört med de stora mål som politiken syftade till.  Därför bör Lars Ohly läsa Anne Applebaums bok, men inte bara han.  För järnnäven, den kan anas lite varstans idag.     

Björn Elmbrant

bjorn.elmbrant@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".