Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gárcia Márquez sorgsna skökor

Publicerat tisdag 26 oktober 2004 kl 10.02

Nobelpriset i litteratur gick 1982 till den colombianske författaren Gabriel Gárcia Márquez, femton år efter det stora genombrottet med romanen ”Cien años de soledad” - Hundra år av ensamhet.
  Härom dagen släpptes hans senaste roman - en vecka tidigare än planerat, eftersom det redan börjat cirkulera piratkopior av boken i Latinamerika och Spanien.
  Och det säger något om efterfrågan på Garcia Marquez nya roman ”Memoria de mis putas tristes”.

SANTIAGO. I Colombia är en ny bok av Gárcia Márquez - eller “Gabo” som han familjärt kallas - inte bara en kulturell handelse utan också en slags marknadsförarnas julafton.
  Så var det när den första delen av hans memoarer kom ut for några år sedan, och så var det inför lanseringen av “Memoarer om mina sorgsna skökor” också.
  Det var hemlighetsmakeri på högsta nivå. Säkerhetspådraget kunde få en att tro att det handlade om statshemligheter. Dom pinsamma piratkopiorna gjorde egentligen bara att förväntningarna på den riktiga varan växte än mer.
  Och mycket riktigt; när dagen D äntligen kom, så ringlade sig köerna langa utanfor Bogotas bokhandlar. Och de 10.000-tals exemplar som såldes under den första dagen garanterar ännu en försljningsframgång av gigantiska proportioner för den colombianske nobelpristagaren och hans förlag.
  Men hur är det? Motsvarar den här romanen - Gabos första på 14 år - de förväntningar som marknadsföringen väckt?
  Om man söker svaret hos den lilla grupp utvalda kritiker som fick läsa boken i förväg och som publicerade sina kommentarer i Gárcia Márquez egen veckotidning Cambio strax innan den blev allmänt tillgänglig, så gör den tveklöst det.
  Men det fanns något pliktskyldigt över den enstämmiga hyllningskören i Cambio, som om Gárcia Márquez storhet inte tålde några motsägelser - nästan som om det inte handlade om en roman utan om något mycket större, något som kanske snarare har med Colombias självaktning att gora.
  Men visst är det en i högsta grad läsvard roman - välskriven och vacker. Den handlar om en gammal lärare och journalist som beslutar att ge sig själv en kärleksnatt med en oskuld i gåva på sin 90-årsdag.
  Under hela sitt liv har Mustio Collado enbart haft förhallanden med prostituerade kvinnor. Och han har fört räkenskap över dem: under sina kraftfulla år, mellan 20 och 50, hade han 514 kvinnor... Och för alla hade han betalt, oftast till Rosa Cabarcas: stadens legendariska bordellmamma.
  Och det är också hon som, över förväntan, även den har gången lyckas leverera hans beställning: en fjortonårig oskuld som Mustio Collado döper till Delgadina, och som sover djupt när han kliver in i hennes kammare.
  Men mötet med Delgadina blir inte den galna kärleksnatt han tänkt sig.
  Istället blir det det överaskande möte med kärleken.
  Och istället för minnen av sorgsna skökor är Gárcia Márquez roman en hyllning till kärleken och livet. En berattelse om upptäckten att det aldrig är för sent, att 90 år lika gärna kan vara en borjan, som ett slut.
  Det ar en roman helt i Gárcia Márquez anda - men andå ingen stor roman. Den når inte upp till hans tidigare kortromaner, och inte heller till hans inspirationskälla och förebild: den japanske Nobelpristagaren Yasunari Kawabatas roman “Huset med de sovande skönheterna.”
  Och det är väl inget att säga om det. Varje bok behöver inte vara ett mästerverk, de kan vara bra ändå.

Lars Palmgren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".