Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
konst | recension

Abstrakt konst och krigsbrott

Publicerat onsdag 1 februari 2012 kl 08.00
Mårten Arndtzén om Tensta Konsthall hos Bukowskis
(2:46 min)
1 av 2
Goldin+Sennebys nådiga lunta.
Oskyldigt? "Ett glas vatten" (1989) av Albert Johansson
2 av 2
Oskyldigt? "Ett glas vatten" (1989) av Albert Johansson

När Tensta konsthall inledde ett samarbete med auktionsfirman Bukowskis i Stockholm grymtades det en del mellan skål och vägg i konstbranschen. Men torsdags öppnade resultatet: "Abstract Possible" på Bukowskis i Stockholm, sammanställd av Maria Lind, chef på Tensta konsthall.

På en piedestal vilar en tung lunta i skinnband, som någon sorts specialutgåva av Bibeln från 1800-talet ungefär. Nu när det inte Guds ord utan Marknadens som döljer sig mellan de franska banden. Konstnärsduon Goldin & Senneby har bett en konstkonsult från New York att göra en kvalificerad uppskattning av samtliga verk i utställningen, av deras "potential" som egendomar och samlarobjekt.

Men boken är förseglad, och det är bara den som hostar upp 120.000 för just det här verket som får öppna den och ta del av oraklets spådomar.

Marknadens kalkyler omvandlade till konst, om man så vill. Till en koncentrerad bild av just det där gåtfulla, oåtkomliga som utmärker all stor konst - kalla det geni, eller vad ni vill - och som det ekonomiska värdet också vilar på, ytterst. Oklart hur.

I övrigt består den här utställningen huvudsakligen av ny konst som ser abstrakt ut och som på ett eller annat sätt kommenterar sin funktion, som inredningsobjekt eller investering. Men det är inte utställningens innehåll som är provokativt, utan själva samarbetet mellan en skattefinansierad konsthall och en företrädare för konstbranschens bilskojare - auktionshusen.

Fram till för ungefär tio år sedan var branschen indelad i tydliga revir: galleristerna tog hand om den nyproducerade konsten, medan auktionisterna höll sig andrahandsmarknaden, mest antikviteter och äldre konst. Men under 2000-talet har samtidskonsten plötsligt blivit "hot stuff", och auktionshusen har börjat buffla sig in på galleristernas revir - bland annat genom att göra just som i den här utställningen: visa upp och sälja ny konst till ett fast pris. Precis som på galleri.

Klart galleristerna blir sura, och med viss rätt. För auktionshusen tar inget ansvar för den enskilde konstnärens karriär, som en gallerist gör. Dom väljer bara ut det mest åtråvärda, säljer det och behåller sin del av vinsten. I en värld där auktionisterna helt tagit över skulle det bara finnas plats för bästsäljarna, och utan återväxt skulle konstlivet snabbt utarmas underifrån.

Som en liten extra knorr på anrättningen har Maria Lind valt att jobba med just det auktionshus som sedan ett par år ägs av familjen Lundin - föremål för en pågående förundersökning om folkrättsbrott. Så nog vill hon provocera, alltid. Till diskussion om konstens villkor, som hon förklarade här i Kulturnytt härom veckan.

Och det är ju aldrig fel. Undrar vad folket i södra Sudan har för åsikt i konstdebatten?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".