Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Långsamhetens lobbar

Publicerat måndag 1 november 2004 kl 07.50

Det senaste decenniet har fotbollen blivit den självklara kultursporten, som ägnas både hyfsat initierade kommentarer och filosofiska utläggningar, långt bortom sportbladens rosa reservat.
  Varför blev det så? Kulturnytts opartiske AIK-supporter Gunnar Bolin har funderat på det.

VARFÖR sitter jag här och pratar fotboll i Kulturnytt kan man inte få slippa det åtminstone här? Frågan låter sig ställas: varför skrivs det och talas det så mycket om just fotboll på kultursidor och i kulturprogram?
  Länge var det tvärtom de individuella idrotterna som lockade författare, konstnärer och skribenter. Om det skrevs om sport när jag började läsa kultursidor på sjuttiotalet då var det ofta just någon metaforrik text om tiotusenmeterslöparens ensamhet eller möjligen om någon rebellisk boxares  jabbar, som egentligen var riktade mot klassamhället.
  Jag tror att en del av fotbollens dragningskraft i dag kommer av att den, jo ni hör rätt, motverkar idrottsvälrdens övriga kommersialisering. Givetvis inte vad det gäller spelarnas värde som varor eller annonsörernas krav på exponering utan vad det gäller själva sportens egna kännetecken.
  Fotbollen är idrottens svar på slowfood - den italienska rörelsen mot snabbmat. En mängd andra sporter ängslar snart ihjäl sig i längtan efter kommersiella framgångar på TV marknaden. Hur få fler tittare? Svaret tycks alltid vara högre tempo mer mål eller en inramning som ska få oss att glömma att vi är på en idrottsarena. Hur många jaktstarter, kortade set, guldtackor i pris eller förnedrande cheerleaders ska vi stå ut med?
  Fotbollen går den motsatta vägen. Varje match innehåller ett dröjande moment, ett redovisat släpande steg, en tveksamhet. Ett vanligt uppspel rymmer en mängd möjliga vägar för bollen som vi som åskådare också ser. Någon löper i djupled får ingen passning en annan fäktar med armen på andra sidan plan men den som har bollen kanske väljer att själv starta en löpning utmed kanten. Det obegripliga för den som inte bryr sig är att detta får tusentals åskådare att sitta med bultande hjärta och svettiga händer.
  Fotbollens försäljningsargument är ytorna, långsamheten och samspelet och jag vet att det låter svårartat fint och givetvis är det allra viktigaste skicklighet att titta på ett dåligt lags långsamhet blir bara - långtråkigt.

Gunnar Bolin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".