Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Drabbande roman om livets osvikliga självbedrägerier

Publicerat onsdag 11 april 2012 kl 08.54
”Är han en trevlig prick eller en jobbig jävel?”
(2:30 min)
Julian Barnes. Foto: Dan Hansson / SvD / Scanpix

I oktober förra året fick den brittiske författaren Julian Barnes ta emot Man Booker-priset för romanen ”Känslan av ett slut”. Nu kommer den på svenska, översatt av Mats Hörmark. Karsten Thurfjell har läst.

Det börjar ganska typiskt för Julian Barnes: han håller fram romanens komposition som till beskådan, nästan provokativt tydligt.

– Pricka nu av de sex minnesbilder som jag radade upp på sidan ett, när de sedan dyker upp!

Men, tja, det blev liksom inte av, jag var alldeles för upptagen med att läsa vidare i den här ledigt formulerade, men intrikata, och som jag uppfattar det, utmärkt översatta texten. Man bara rasar igenom den, speciellt första halvan, där berättarjaget Tony Webster, nypensionerad kulturbyråkrat , Londonbo och frånskild, rekapitulerar sitt inte alltför dramatiska liv, med fokus på... tja,  åren kring vuxenblivandet kan man väl säga. Dom sena tonåren i skolan och dom tidiga 20-åren på universitetet, den tid som lätt sätter prägel på ens liv för rätt lång tid framöver, om man inte passar sig.

Tony var då, om han får säga det själv, en medelmåtta, men definitivt på rätt sida klass-skranket, tillräckligt klipsk för att ta sig in på ett mindre universitet - och för att lägga sig till med en odräglig jargong, inte minst i umgänget med den överintelligente Adrian, som i ett olyckligt skede skriver ett brev och undrar om det är OK att han blivit ihop med Tonys före detta flickvän, den besvärliga Veronica, som mest tycks ha ägnat sin tid åt att ge Tony sociala och sexuella komplex. Och inte blir det enklare när Adrian plötsligt tar livet av sig.

I ganska bittra tonarter rekapitulerar vår berättare det där skeendet i slutet av 60-talet, men han börjar snart sväva på målet i bokens del två, då han får ett brev från en advokat som meddelar att Tony ärvt Adrians dagbok från tiden fram till självmordet.

Så vad var det egentligen som hände i den krets som han just då hade lämnat, och som han knappt kommunicerat med sedan dess?

En sak jag gillar med Julian Barnes är att han alltid tar ny sats med varje bok. Det blir oftast annorlunda än tidigare, även om några favoritteman dyker upp. Minnenas sanningshalt, livets osvikliga självbedrägerier och vissa, ack så brittiska dygders bräcklighet. Liksom han dribblar med vår relation till berättarjaget Tony. Är han en trevlig prick eller en jobbig jävel? Vi vet inte riktigt. Kanske stämmer det att Tony inte riktigt vet själv, precis som han missuppfattat allting annat.

Men för oss som lider av samma oförmåga att befinna sig i händelsernas centrum är det infamt och drabbande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".