Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Jarl Ingvarsson shakar loss på Liljevalchs

Publicerat måndag 16 april 2012 kl 07.46
Mats Arvidsson: "Så mycket ohämmad rufsighet"
(3:05 min)
Jarl Ingvarsson "Regn för de inre planeterna"

Målarnas målare - så presenteras Jarl Ingvarsson på Liljevalchs i Stockholm och visst handlar det om måleri med stort M. Ingvarsson är född 1955 och slog igenom som expressiv konstnär på 80-talet och på Liljevalchs visas verk från allra första början till helt nya målningar, beställda till just den här utställningen, "Tänk på Strindberg" var uppmaning från konsthallen.

Jag vet inte, jag har litet svårt för det här med heliga dårar, och när jag ser Liljevalchs stora affisch, och vernissagekort, och katalogomslag, med en Jarl Ingvarsson nersmetad med färg, i en färgkladdig fåtölj, med färgkladdiga kläder så är det något jag backar litet för.

Hade jag sett mina barnbarn så, efter en lycklig skapande sittning på dagis, så visst, jättegulligt, men Jarl Ingvarsson är ju faktiskt en vuxen, medveten skapande konstnär som här hållit på i snart 40 år. Fast, å andra sidan, visst finns det barnteckningar i hans konst, och visst ekar det av Jean-Michel Basquiat, och Elis Eriksson och allehanda klotter och ren skär kladdlycka, en lycka åt färgen, både som klang och kulör och som ren kletig materia.

Man kan alltså bli rätt glad först när man träder in i salarna, så mycket barnslig glädje åt vad det går att göra med de där tuberna på de där dukarna, så mycket ohämmad rufsighet, så många penseldrag, hit och dit och hursomhelst, fast det är förstås inte hursomhelst, han är som sagt en mogen, medveten konstnär.

Med tiden uppstår dock en viss mättnad, för att inte säga övermättnad, ja, Jarl Ingvarsson tycker om färg, särskilt oljefärg, och ja, Jarl Ingvarsson gillar att shaka loss, det sprutar och det rinner, det brakar och det sprakar, 100 penslar och 1000 tuber färg, och så någon gång, emellanåt, uppstår en stunds lugn.

Till exempel i ett par målningar där proffset visar hur proffsig han förstås är. Brev till X:et, den första, ur en skrivmaskin som kunde varit ritad av Slas stiger ett papper, och överst på papperet, som en liten vinjett, sitter, målad, som en sammanfattning av X:ets konst, norrländsk tråkmyr, blek himmel, doft av dy pors och ljung, ljuvlighet. Och så Brev till Inge Schiöler, ur skrivmaskinen kommer en ny hommage, djupblå glimrande himmel, intensivt röda klippor, hela färgen uppvriden tre snäpp, och som han har hittat dem, båda två!

Jarl Ingvarsson förstår sig på färg, det gör han nog faktiskt, bakom kluddet, och om ni skall till Liljevalchs, nån gång och av nån tillfällighet, missa inte den som heter Västgötamonumentet, i den stora bakre salen, en för en gångs skull lugnt lycklig målarkludd. Jag blev knäsvag.

Vad beträffar den stora Strindbergssviten som är ett utställningens huvudnummer, så ser man kanske mer av Jarl Ingvarsson än av Strindberg. Men spela roll, jag tittar gärna på Jarl Ingvarsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".