Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

En sushifilm som inte vet sitt eget bästa

Publicerat torsdag 19 april 2012 kl 08.54
"Så pass hungrig blir man av rå fisk, finfläktad omelette och rumstempererat ris"
(2:13 min)

David Gelb har tidigare gjort ett par dokumentärer och ett par kort-filmer. Och nu har han gjort Jiro Dreams of Sushi - en 81 minuter lång blick på de råda fiskarna och deras tillskärare, främst den 85-årige huvudpersonen Jiro Ono, och några av hans efterföljare. Göran Sommardal har sett den.

Nog för att jag skulle vara beredd att pytsa i de 30 000 yen, eller 2 400 kronor som en genomsnittlig full sushi-bricka kostar på Sukiyabashi Jiro, Jiro Onos sushi-restaurang nere någonstans i Tokyos tunnelbana, så pass hungrig och intresserad blir man av rå fisk, finfläktad omelette och rumstempererat ris. Däremot blir jag inte lika intresserad av fler sushi-dokumentärer.

Vad filmen som bäst och mest visar är hur människan, i allmänhet och i synnerhet den japanska sorten, lyckas förvandla det väldigt vanliga och oumbärliga ätandet till något som höjer sig över sig självt, som blir njutning och fascination, som blir rit och offeraltare – som helt enkelt blir det som gör oss till människor – de underbara och förskräckliga.

Ändå är det som om David Gelbs film inte riktigt har upptäckt vad den själv handlar om, eller i varje fall kan den inte behålla fokus på sin egen kärna. I stället far den ut i familjefilosofi, den har en obligatorisk portion ekologisk dome-dagspredikan – lätt, lätt, inte för påträngande – och den har en rejäl portion exotism inför det japanska: den är närgången i sitt studium av det japanska beteendet - ändå förblir jag själv osäker på hur nära detta ”nära” är.

Dessutom är alltför många scenerna i filmen gjorde enligt mönstret ”om ni gör så där och så där en gång till, så filmar jag”, i stället för den där omåttliga och omärkliga närvaron och de otaliga filmmetrarna ur vilket det där otvungna och märkvärdiga besöket mejslas ut.

Som sagt, jag blir sugen på sushi, men också otillfredsställd av en film som inte riktigt vet sitt eget bästa.

                                                                                                            

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".