Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | konst

Det moderna livet blickar bakåt men pekar framåt

Publicerat fredag 20 april 2012 kl 07.46
Måns Hirschfeldt: Välhängt och vältänkt.
(1:58 min)
Eva Bonnier, Ateljéinteriör i Paris. Émile Gallé, glasskål i övrfångsteknik. Édouard Manet, Parisiska.

I februari nästa år stänger Nationalmuseum i Stockholm för att grundligt renoveras. Men redan nu går det att få en föraning om vad som kanske möter oss när museet sedan öppnar igen 2017. Igår öppnade utställningen Det moderna livet - fransk 1800-tal och i den vill museiledningen pröva ny teknik, ny pedagogik och nya sätt visa de egna samlingarna.

I salen med franskt 1800-tal har det varit mycket väggar och golv, men glest med konst och ännu mer ont om guldkorn. Samlingen är medioker, och rummen har legat i en initiativlös, grå-brun-grön dvala. Men nydaningen, Det moderna livet, visar att museet både verkar mena allvar i ambitionen att rumstrera om - och det finns en insikt om samlingens problem att hävda sig i konkurrens med de tillfälliga utställningarna.

På det utrymme där det tidigare ställdes ut 73 verk, finns nu tre gånger så många: 230 målningar och föremål. Och det är mer trivsamt än det är trångt. Konsten hänger lite längre uppåt väggarna. På bord och i vitriner visas skulptur och konstgods. Till varje verk finns en bra liten text. Och ja, det finns ett twitterflöde också, men framför allt så är välhängt och vältänkt och i brist på sensationer får vi istället sammanhang.

Det börjar i revolutionen och kejsardömet, som dock mest får tjänstgöra som avstamp och konstrast, för vips är det 1850! Men det är väl så att det är den andra halvan av de franska 1800-talet som lockar mest. Staden och landet är de två huvudstråken, och pärlor som Meuniers bronsstatyett av en räkfiskare till häst samsas med borgarklassens ökad konsumtion - så man kan väl tolka allt det utsökta konstglaset och vaserna. Svenskarna i Frankrike tar lagom mycket plats och så går vi i mål i den nya tiden: filmen och oemotståndliga Lumiereklassiker som Barnet äter frukost och Tåget kommer in på stationen.

Presentationen av Nationalmuseums franska 1800-tal har i sista stund hunnit ikapp samtiden, och ett modernt sätt att arbeta med samlingen. Håller man ångan uppe ger väl det också gott hopp för framtiden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".