Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Om att följa en klänning bakåt

Publicerat måndag 23 april 2012 kl 07.46
Jenny Teleman om Rilkka Pulkkinens Sanningen
(2:06 min)
Riikka Pulkkinen. Foto: Katja Lösönen

Riikka Pulkkinen kallas ibland Finlands nyaste litterära stjärna. Hennes andra roman Sanningen, som nu kommer på svenska i översättning av Janina Orlov, nominerades till Finlandiapriset och utges nu på över tio språk. Det är en roman om de där familjebanden igen. Om mödrar, döttrar och minnen av hur det var och konsekvenserna av att det blev som det blev. 

Sanningen, hur ser den ut? Ett åbäke är den, byggd av minnesbilder av så poröst material att de faller sönder hursomhelst. Som hur ljuset över trasmattan på ett hallgolv rörde sig när man gick och väntade i en viktig lägenhet för länge sedan. Sanningen består av fnasor och trasor från en förälskelse som var stor men nu bara är en torr oljemålning av en flicka uppspänd bakom annan duk.

Och under sanningen hemligheterna, som styrt och ställt med det sanna skeendet men bara visar sig som skuldkänslor och en och annan bortvänd rygg. Den åldrade men ännu för unga barnpedagogen Elsa är döende i cancer, hennes man Martti försöker hålla henne i handen hela vägen fram till slutet. Dottern och dotterdottern reagerar olika. Och Pulkkinen hade kunnat skriva en roman om det. Hur det är för en familj att säga hej till döden.

Men till stor lycka följer hon en klänning bakåt istället, till Eeva som älskade Martti under egendomliga omständigheter. Som genom en lucka i parketten faller romanen fyrtio år eller så tillbaks i tiden och ruskar mjukt och försiktigt i minnen av ett skandinaviskt sextiotal som nosade på frigörelsen, fortfarande med pålar av granträ djupt fästade i småbrukarbygden.

Den unga Eeva tar plats som barnflicka i familjen, älskar mannen och tar hand om barnet. En hemlighet som bestämde hur barnet och Eeva blev. Pulkkinen berättar om detta inifrån en av dem. Resterna av den försvunna Eevas känslor får redogöra för sanningen. De andra behåller sina hemlighetsfulla beteenden och färdigfrysta relationer. Men författaren vann, jag förstår dem ändå allihop så mycket bättre när boken är slut.

Jenny Teleman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".