Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
lyrik | recension

Behöver tröttna på sig själv

Publicerat torsdag 3 maj 2012 kl 07.46
DIKTSAMLING av Lina Ekdahl

Lina Ekdahl är en populär poetry slam-artist, men i lika hög grad en uppskattad poet i bokform, som begick sin debut 1994 med samlingen Fram på dagen. Andra uppmärksammade böcker är Vad är det som skall utföras och senast Sprid glädje på sjömansgården Anette. Göran Sommardal har läst hennes senaste lyrik, diktsamlingen Diktsamling.

Ungefär när Konsums blåvita varusortiment börjar kännas som allra mest avlägset i varuvimlet, dyker Lina Ekdahls nya diktsamling upp. Och precis som de blåvita havregrynen hette HAVREGRYN i vit skrift mot blå bakgrund, eller tandkrämen hette TANDKRÄM i samma design, så heter Ekdahls nya diktsamling DIKTSAMLING, vita versaler mot konsumblå bakgrund. Visst är det lite roligt, men hur roligt, och varför?

Precis som alltför många av Ekdahls dikter i den här samlingen stannar på ungefär den rolighetsnivån, och med rolighet menar jag då framförallt humor, det som skapar distans, den egenskap vi har gemensam för att kunna upptäcka åtminstone en del av livets mening. Poeten Lina Ekdahl är förvisson skicklig på att travestera våra värsta schablonföreställningar och våra mest inbitna tjatigheter. Hon vränger ut och in på dem, hänger upp dem på sina svängande klädstreck, så att vi kan avläsa – i all munterhet – vår omtuggade uselhet.

Men det är för mycket av fingerpekande i den här boken. Och visst, jag vet att många är skrivna för uppläsningen. Men det är ingen ursäkt, några av de bästa dikterna i samlingen är också fullt uppläsbara. Men alltför ofta drar poeten alltför likartade valser, det töltar på rad efter rad, det ältas och upprepas, det blir för monotont. Och kanske framförallt: när så många dikter går på i så samma ullstrumpor, blir hasandet till ett kackalorum.

Poeten, som alla människor, måste kunna tröttna på sig själv, våga ledas vid sin egen sort, och ha den poetiska förmågan att göra sig av med sin leda. 

I den handfull dikter som är bra, har Ekdahl vågat eller velat stanna kvar ett par ödesdigert tröttsamma ögonblick till på den samtida galgbacken. I dikten En fri människa, där biter hon sig fast, ser sig omkring, bökar sig ner och upp, för att dikten ska hitta sina motiv och uttryck.

Poeten Ekdahl behöver helt enkelt tröttna på sig själv, för att gå vidare och bli så bra som hon är som bäst.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".