Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Recension | Film

Allt har ett pris i ”Elena”

Publicerat fredag 4 maj 2012 kl 07.47
Fredrik Wadström om "Elena"
(2:36 min)
Nadezhda Markina spelar Elena i Andrej Zvjagintsevs film med samma namn. Foto: Zeitgeist Film.

Nio år efter genombrottet med debutfilmen Återkomsten är den ryske regissören Andrej Zvjagintsev Sverige-aktuell med sin tredje långfilm. Elena som den heter är ett steg bort från de tidigare episka dramerna i ödsliga ryska landskap och utspelar sig till största delen i några lägenheter i Moskva. Fredrik Wadström recenserar.

I en stor välstädad och glest möblerad lägenhet bor den åldrade Vladimir med sin något yngre hustru Jelena. De har båda vuxna barn från tidigare äktenskap och en extremt ojämlik relation. Han tycks ha tjänat ihop en stor förmögenhet. Hon har ingenting. De sover i olika sovrum och Jelena är något av Vladimirs hushållerska och sjukvårdare men med rätten till ett eget kreditkort och att äta vid samma bord som maken.

I skarp kontrast står den nedgångna Moskva-förorten där Jelenas son bor med sin familj, trångbott och stökigt och utan inkomster. Den fullständiga obalansen mellan de inblandade hänger som ett hot över filmen redan från de första scenerna.

Andrej Zvjagintsev har fått oss att tro att han gör filmer om relationer. I Återkomsten"försökte två unga bröder hantera en plötsligt uppdykande främling till far. I Zvjagintsevs andra film Förvisningen smulades en kärnfamilj sönder av kontaktlöshet och äktenskapskris. Men trots att den nya filmen till och med fått titel efter en av huvudpersonerna är jag inte säker på att Elena är ett relationsdrama.

Ju längre filmen går desto tydligare träder det ryska samhället fram, en plats där allting går att lösa med pengar - och ingenting är möjligt att åstadkomma utan dem. Kärlek, moral, relationer, livsval - allt har ett pris och var och en tvingas göra sina kalkyler för att överleva. I en till synes trivial vardag lurar katastrofen i vrårna.

Det finns i Zvjagintsevs filmspråk fortfarande drag av den legendariske ryske filmregissören Andrej Tarkovskij: de dröjande kamerarörelserna som långsamt söker av rummet, den medvetna anti-dramaturgin där uppbyggd spänning oftast inte får någon förlösning och så de fantastiska miljöerna. Men när nu Elena tar steget bort från de halvt mytologiska berättelserna i Andrej Zvjagintsevs första filmer blir han än mer självständig som regissör.

Dagens Ryssland tränger in och tar strupgrepp på det antika dramat och Zvjagintsev ger sig ut på en helt ny väg i sitt skapande, en väg som kan leda vart som helst. Jag förstår att det har tagit fyra år att göra varje film eftersom Zvjagintsev fyller varje scen med detaljer som alla berättar något. Men det är lätt att bli otålig. Jag vill se nästa film - nu.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".