Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Åsa Ericsdotter om den knepiga tvåsamheten

Publicerat tisdag 24 juli 2012 kl 10.17
Jenny Teleman recenserar "Äktenskapsbrott" av Åsa Ericsdotter
(2:56 min)

Kärlek, kåthet, anorexia, passions-garanti är saker som Åsa Ericsdotter skriver om och runt i sina sju utgivna böcker. Den senaste befinner sig i ett nytt rum av den knepiga tvåsamheten. Den heter "Äktenskapsbrott" och är både prosalyrik och roman på samma gång. Jenny Teleman har läst den.

Det finns en novell av Camus från 1957 som på svenska heter Äktenskapsbryterskan. Den handlar om en kvinna som under en enda svindlade utsiktsnatt över öknen bekräftar för sig själv att hon alltid, alltid velat vara någon annanstans än vid sidan av sin lagvigde make. Ericsdotters berättelse heter Äktenskapsbrott. Den är samtalet mellan två gamla ex som båda varit otrogna, med varandra. Nu talar de, eller snarare han talar om sin nya affär. Hon heter Pia. Niklas älskar att berätta om henne, om sin nya väninna för sin gamla väninna. Gift, det är han fortfarande med Karolina. Som vanligt och som alltid.

Vari består själva brottet? För Camus småborgarfru Janine var brottet nog att så hett och uttalat se sitt sanna liv under stjärnorna och att det helt och hållet uteslöt den knubbige mannen. Att medge att det bara var behovet av att vara behövd som byggde förbundet men att löftet att älska i nöd och lust varit brutet redan från början.

Niklas brott då? Ja, det roliga Ericsdotter gör är att låta honom vara så oerhört nöjd och uppspelt över sitt mer klassiska, robust sexuella svek. Så överfylld av lust att berätta är han, att Pia minsann har storlek 34, hur många gånger de gjort det fula – tresiffrigt! – hur skicklig han är på att sudda spår, hur sockerdrickspirrigt gamblerrusig han är över att ha henne, frun, barn, allt. Detta skryt stör hans lyssnerska oerhört. Lite får man veta om att hon gillar att jaga. Vildsvin. Den milt sakliga dialogen följer brottets utvidgning till det oförlåtliga, han vill låtsasgifta sig med sin Pia, han vill ha barn med henne, också, samtidigt, gränserna mellan äktenskap och älskarinna suddas ut, men om det gifta livet är detsamma som det hemliga, om kärleken blir lika stark och likadan och om skuldkänslan vägrar infinna sig – är inte brottet då helt enkelt ett som kräver dödsstraff på grund av rent högmod, undrar författaren syrligt.

Vartefter anas en finurlig hemlighet under denna lätta och hatiska konversation. För vem kan bry sig sådär mycket om hur smal Pia är? Berättar han verkligen det där eller är det svartsjukans detaljerade fantasi? Vem är lyssnerskan med ett skott i sikte – knappast en gammal … kompis?

Ericsdotter undersöker långtifrån hela det knaggliga, svårorienterade landskapet äktenskapsbrott. Men hon allvarsdribblar med den malliga aspekten. Den svidande, lite absurda, beska förbittringen över att en så kallad svikande part för några år eller några ögonblick känner sig så fnissigt osårbar. Så rik, så attraktiv, het och outhärdligt egenkär,. Otrohet är inget brott menar författaren, men minen hos den som smackar i sig hela kakan och lyckligt småslickar på kakan som är kvar är dödligt irriterande.
Det är en rätt rolig sida av det hela som är för sällan skildrad.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".