Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Inget står på spel i Ulf Erikssons roman

Publicerat torsdag 26 juli 2012 kl 09.46
Mikael Timm om Ulf Erikssons "Kortfattad besvärjelse av taxichaufför"
(2:50 min)

Ulf Eriksson tillhör de senaste decenniernas flitigaste svenska författare. Han producerat lyrik, noveller, essäer, litteraturkritik och översättningar. För ett par år sedan kom romanen Överrocken, nu kommer en fristående uppföljare. Mikael Timm har läst "Kortfattad besvärjelse av taxichaufför".

Att öppna Ulf Erikssons nya roman känns som att glida in i en välbekant bar där man varit tidigare. Kanske inte världens märkligaste bar, inte så många nya spännande människor, inget nytt på menyn men likväl ett vattenhål som skapar en angenäm trygghetskänsla när man sedan sitter där och stirrar in i väggen. Här finns de vanliga personerna: en resenär, en ung välutbildad tilldragande kvinna, en berättare, en taxichaufför, en prostituerad och så naturligtvis mystiska papperslappar, spår efter en undflyende författare.
Med detta sagt att detta är ännu en postmodernistisk roman med gott om ledtrådar till Paul Auster, Borges, Calvino och jag vet inte hur många andra. Ulf Eriksson är lika trogen sin postmodernism som låt oss säga Henning Mankell är trogen sina truliga poliskommissarier.

"Kortfattad besvärjelse av taxichaufför" puffar fram som ett Märklintåg. Berättaren och hans flickvän reser mellan olika storstäder och samtalar om den mystiske författaren Edgar Topos. Eriksson är en skicklig skriftställare, han kan sin genre, får till snygga övergångar mellan styckena, planterar ut ledtrådar. Det är samtal, det är storstad, det är resor, det är asfaltsblänk, det är konstiga texter som väntar på att tolkas.

Mmmm. Verkligen inte illa. Men all skicklighet till trots kan jag inte låta bli att tänka att den postmodernistiske romanförfattaren Herr Eriksson riskerar att bli en slags John Wayne. En hjälte föralldel, men en hjälte med begränsad uttrycksförmåga som lite för ofta upprepar samma tricks. Inget fel med yrkesskicklighet, men romanen blir för mycket bekräftelse och för lite undersökning. Inget står på spel. Inte för läsaren, knappt ens för romanens gestalter och definitivt inte för författaren som här är sitt eget inregistrerade varumärke. Roligast är enskilda formuleringar, tråkigast berättelsens förutsägbara struktur och tonalitet.

John Wayne i all ära, kanske borde Eriksson ta intryck av Clint Eastwood, förvisso ingen velig slarvpelle, men en hjälte som förnyat sig. Får man ödmjukt be om lite färre litterära referenser, lite mindre storstäder i nästa roman, lite mindre blänk i asfalt och citat. Trots allt finns det väl fortfarande en värld att upptäcka, också för en textens taxichaufför som nog haft för många sega nattpass på sistone.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".