Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Amerikansk uppväxtskildring i Pakistansk skrud

Publicerat fredag 27 juli 2012 kl 07.46
Sofia Olsson recenserar Apelsinskalen
(2:41 min)

Ayad Akhtar är förutom författare både skådespelare och dramatiker. Han är uppvuxen i Milwaukee där också hans första roman utspelar sig. Den heter Apelsinskalen och är översatt till svenska av Peter Samuelsson.

Trots sitt minaret-och-månskäre-pyntade omslag är "Apelsinskalen" en ganska klassisk amerikansk uppväxtskildring. Den handlar om Hayat, och hans föräldrar, invandrare från Pakistan, som hamnat i amerikanska mellanvästern där inte bara landskapet är platt och tråkigt. Föräldrarnas äktenskap är mer än tråkigt, det är direkt olyckligt. Hayat har det dystert.

In i detta ganska beiga och, bör sägas, sekulära pakistansk-amerikanska liv träder så den oerhört spännande Mina, direkt från Pakistan. Hon är barndomsvän till mamman, och på rymmen från sin före detta man. Mina är glad, hon är vacker, hon läser böcker, berättar sagor, och hon lär Hayat läsa Koranen, Hayat är en ivrig, förälskad elev och hans tro kommer att vakna samtidigt som hans sexualitet och svartsjuka, en dålig kombination ska det visa sig.

Bitvis läser jag Apelsinskalen i bladvändarhastighet. Hayats disharmoniska familj är en angenäm bekantskap, den evigt otrogne och smygsupande fadern, och så den cyniska psykologmodern som aldrig drar sig för att ställa freudianska diagnoser på folk hon möter, eller prata äktenskapsproblem med sin tioårige son.

Föräldrarnas litanior och de vardagliga intrigerna är både roligt och trovärdigt nedtecknade. Och det vore egentligen fullt tillräckligt att läsa om mor och far och den halvtrista men inte ovanliga uppväxten: med religiösa grubblerier, och en svartvit världsbild som så småningom övergår i intellektuell mognad.

Det är faktiskt så att denna underbara moster Mina som är både Hayats och berättelsens musa, mest är i vägen. Visst gör hon sitt berättartekniska jobb, hon kommer in och rör om, men hon är så irriterande supervacker och hennes mandelformade ögon är extra mandelformade och hennes kindben är nog högst i världen. Till och med författaren blir bortkollrad av hennes utstrålning, och börjar upprepa sig i beskrivningarna av henne.

Hon är verkligen enerverande. Så pass att jag inte ens kan läsa hennes sufiska berättelser eller korantolkningar med behållning. När hon sen beter sig obegripligt, så slutar jag nästan helt bry mig om henne.

Och när jag läst ut boken är det varken några religiösa klokskaper eller vackra mandelögda kvinnor som dröjer sig kvar. Näe, det är snarare Hayats snabbkäftade, tjurskalliga mor, och hans evigt krisande, upplysningsfrälste far som jag väljer att minnas.

Ayad Akthars Apelsinskalen är översatt till svenska av Peter Samuelsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".