Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera | recension

Haydn strålar galet på Drottningholm

Publicerat måndag 30 juli 2012 kl 07.46
Per Feltzin om "Orlando Paladino" på Drottningholms slottsteater
(3:17 min)
Ditte H Andersen, Magnus Staveland och Kirsten Blaise i Haydns "Orlando Paladino", Drottningholms Slottsteater. Foto: Mats Bäcker

I går, söndag, var det tid för sommarens stora premiär på Drottningholms Slottsteater utanför Stockholm. I år sätter man upp Joseph Haydns Orlando Paladino från 1782 - ett 'dramma eroicomico'. Alltså en blandning av tragik, komik och magi - allt i en pastoral miljö.

Dramma eroicomico - svårt att få till. Här ska musik och handling gå från ädelmod till små fåniga lustifikationer och tillbaka via starka kärleksbetygelser - utan att något känns fel. Sångarna och orkestern måste verkligen hinna betona rätt och gestalta de snabba kasten.

Och handen på hjärtat är ju inte Haydn den förste man tänker på när det gäller snabba kast mellan ytterligheter. Drottningholms musikaliske ledare och dirigenten Mark Tatlow är inte heller känd för just det. Hans kvaliteter finns mera i det noggranna allvaret. Men här är det som att Tatlow och Haydn förenats - att de, med mer än tvåhundra år emellan sig, sporrat varandra att ta ut svängarna.

Det är dessutom ytterligare märkligt att tragik, komik och magi fungerar så bra tillsammans eftersom regissören Sigrid T'Hooft och kostymdesignern Stephan Dietrich är experter på det historiska i rörelser och kostym. Man sätter upp föreställningen som den en gång var, med 1700-tals rörelser. Sådan extrem tidstrogenhet kan bli hur tokig som helst om inte sångarna lyckas göra rörelserna naturliga, till sina egna - men det gör de här. Föreställningens alla delar vimlar av accenter, sirliga detaljer, en aning överdrivna gester men utan att det blir främmande. Lekfullt utan att det blir distanserat. Historiskt troget utan att det känns som ett besök i en historisk kulvert.

Bra gjort eftersom berättelsen är minst sagt ålderdomligt tillkrånglad. Riddaren Orlando är vansinnigt förälskade i Angelica, precis som Rodomonte - men Angelica älskar Medoro. In i berättelsen kommer också fen Alcina, väpnaren Pasquale och herdinnan Eurilla.

Och det är inte bara orkester och regi som har en hög jämn nivå - unga mästerliga sångare från USA, Sverige, Italien, Danmark och Norge sjunger och agerar med precision. Ditte H Andersen, Magnus Staveland, Daniel Ralphsson, Rickard Söderberg, Pietro Spagnoli och Kirsten Blaise är de centrala i berättelsen.

Det är ingen sensationellt unik föreställning, och visst är någon svag och en annan kanske lite fladdrig med nån tonhöjd då och då - men det är levande opera. Jag behöver inget mer. Jag sitter nöjd.

Haydns Orlando Paladino sänds i grannkanalen P2 den 11 augusti.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".