Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
OS i London 2012

Ett fysisk möte med konsten på kulturolympiaden

Publicerat torsdag 2 augusti 2012 kl 07.50
Kulturolympiad på Tate Modern
(30 min)
Monica Bonvincis konstverk RUN visas i The Olympic Park. Foto: Gunnar Bolin

OS i London rullar på och det gör också den kulturolympiad som pågår parallelt. Så vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin har än en gång sökt sig bort från arenor och hallar och in på museet Tate Modern och andra ställen.

Kontrasten kunde inte vara större i Tate Modernes Turbinhall där en konstnär åt gången får göra ett verk, det var här som Ai Wei Wei hällde ut sina handgjorda solrosfrön för två år sedan. Utställningen med tysk-britten Tino Sehgal öppnade samma dag som OS invigdes och Sehgal är mannen som bara arbetar med människor som material, det innebär att om man köper hans verk så får man inget annat än rätten att låta ett antal människor upprepa hans instruktioner.

Debatterna kring hans konst har varit många, men när jag går där i den mörklagda turbinhallen detta katedrallika jätterum så tvekar jag inte om det är konst jag har omkring mig. Ett femtiotal människor småsjunger något det är svårt att se vilka som är deltagare i konstverket och vilka som är besökare. Plötsligt, en blond kvinna kommer fram till mig ställer sig så nära så jag blir en aning generad och så berättar hon leende om hur hon var tvungen att arbneta som servitris i ett år när henens pappa gick i konkurs och inte längre kunde finansiera hennes universitetsstudier. Jag känner mig inte direkt avslappnad, kan jag klia mig på näsan, verkar jag något så när avspänd. Det är tankar som gick genom min hjärna och historien pågick några minuter och mynnade ut i... ingenting direkt. Jag sa tack, gick vidare och så efter några minuter kom en äldre man fram och berättade att han var från Sydafrika och att jag kunde inte föreställa mig hur märkligt han tyckte Paris var när han som 20-åring för första gången kom till Europa. Så glider han iväg som en skuggfigur ur någon annan dimension, ljuset tändes och nu ser jag, aktörerna är sådär 40-50 stycken, de börjar röra sig lite gungande halvdansande, de är av alla åldrar och klädstilar och etnisk bakgrund, så rusar de runt i den stora hallen i märkliga cirklar och svängar.

Jag stod ett tag och tittade och gick sen iväg, märkbart lätt om hjärtat efter detta fysiska möte med konsten. Tillbaka i The Olympic Park möttes jag passande nog av Monica Bonvincinis jätteskulptur RUN. Bokstäverna är nio meter höga men ändå inte särskilt monumentala, kanske för att de på dagen är speglar och på natten genomskinliga med belysning inuti. Vackert och kul och RUN (springa) - på fredag börjar friidrotten.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".