Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | film

"Sommar bäst på film"

Publicerat torsdag 9 augusti 2012 kl 15.46
"Kärleksfullt och syrligt"
(2:34 min)
Släkten samlas. Foton copyright (c) TriArt Film

Dom flesta känner nog igen franskfödde Julie Delpy som skådespelare i filmer av Krzysztof Kieslowski, Jean-Luc Godard och Richard Linklater. När Delpy för några år sedan tog steget till att regissera blev genombrottet den underhållande 2 dagar i Paris, som hon också skrev, spelar huvudrollen i och klippte. I höst kommer uppföljaren till den - 2 dagar i New York, men mellan de har hon hunnit med den självbiografiskt klingande barndomsskilldringen Jag minns en sommar som har premiär idag. Hugo Lavett har sett.

När den vuxna Albertine, med make och barn, sätter sig på tåget ut till sommarstället vid den franska atlantkusten slås hon av ett minne. Hur hon som elvaåring gjorde samma resa en sommardag med sina föräldrar. Plötsligt är det 1979 - och filmen kan börja.

Den svenska titeln är lite missvisande. Det Albertine minns är inte en hel sommar utan en särskild dag - sin farmors 67-årsdag. För firandet har kusiner, fastrar, farbröder ja hela släkten samlats. Albertine med sina radikala skådespelarföräldrar sticker ut lite, speciellt i diskussionerna om politik och sex som är givna samtalsämnen runt bordet.

Det har blivit något av ett signum för Julie Delpy - ett filmberättande avgränsat i tid. Jag tänker på de två filmerna hon var med i med Ethan Hawke: Bara en dag och Bara en natt och 2 dagar i Paris som blev hennes genombrott som regissör. Jag gillar det koncentrerade berättandet, där hela filmen är som en gigantisk vändpunkt i någons liv. Det här blir ett sommardygn då allt ställs på sin spets.

Skylab är den franska originaltiteln och Skylab är en rymdstation vilse i rymden som just denna sommarnatt ska krascha på jorden. I morgon kan vi vara döda, säger elvaåriga Albertine och markerar de mörka undertonerna som ändå finns där i idyllen.

Kärleksfullt och syrligt avklär manusförfattaren och regissören Julie Delpy släktens udda figurer. I centrum står Albertine, observerande och registrerande inför sitt eget steg in i vuxenvärlden. Delpy har berättat att Albertine är i stort sett hon själv och filmen är tillägnad hennes mamma som Delpy spelar. Men det blir aldrig smetigt nostalgiskt eller sentimentalt. Tempot är för högt för det och dialogen är sådär lös i kanterna. Samtalen flyter liksom ut. och Julie Delpy visar att stulna blickar, rodnande kinder och rynkade näsor säger mer än en snärtig punchline.

Nej, Jag minns en sommar slår fast något jag har haft på känn de senaste veckorna. Sommar gör sig bäst på film.

Hugo Lavett
hugo.lavett@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".