Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | film

"Snabba Cash 2" grundare än ettan

Publicerat fredag 17 augusti 2012 kl 07.46
Hannes Fossbo: "Sorgen och våndorna går inte djupare än bioduken"
(2:41 min)
1 av 4
Fares Fares spelar Mahmoud i "Snabba Cash 2". Foto: Lena Garnold.
2 av 4
Matias Varela iklär sig åter rollen som Jorge. Foto: Lena Garnold.
3 av 4
Dragomir Mrsic som Mrado i "Snabba Cash 2". Foto: Lena Garnold.
4 av 4
Joel Kinnaman som JW. Foto: Lena Garnold

Daniel Espinosas Snabba Cash (2010) blev en publik-och exportsuccé som även togs emot väl av kritikerna. Förlagan var Jens Lapidus deckare med samma titel. I morgon har uppföljaren prremiär, då med Lapidus bok ”Aldrig fucka upp”, som förlaga och med en ny karl bakom kameran i Sebberegissören Babak Najafi.

”Snabba Cash 2” är mer en egen historia än en filmatisering av Lapidus bok. Manusförfattarna (Maria Karlsson och Peter Birro) har koncentrerat sig på huvudpersonerna från den förra filmen och skådespelarna Joel Kinnaman, Mattias Varela och Dragomir Mrsic återkommer i huvudrollerna som JW, Jorge och Mrado.

Det är ett intressant grepp att göra tre Snabba Cashfilmer och från början ha bestämt att tre olika regissörer ska göra filmerna. Daniel Espinosa var först ut, nu dags för Babak Najafi och nästa år kommer trean i regi av Jens Jonsson. Idel män, både framför och bakom kameran. Men de här regissörerna har inga brölande testosteron-actions på sina CV:n. Tvärtom, deras långfilmsdebuter, ”Babylonsjukan”, ”Sebbe” och ”Ping-pongkingen”, var filmer om som kretsade kring klass, identitet och reltioner. Precis som den första Snabba Cash-filmen var, plus förstås allt våld, knark och kriminalitet.

Babak Najafis del två har mer av det sistnämnda. Även om de andra delarna finns med också här, så behandlas de bitarna i korta monologsekvenser, lite som att de ska bockas av. Resten av filmen, med fängelseflykter, kupper, överfall och allehanda skumrask låter bilderna tala mer än orden, och det fungerar bättre. Det är snyggt, skakigt och obehagligt.

En bilkraschscen, ganska tidigt in i filmen, som korsklipps med Fares Fares rollfigur Mahmoud som når absolut botten på sin systers bröllop får mig att skaka i biostolen. Nu är vi här: point of no return, dags, tänker jag, för de tre historierna att vävas ihop. Jorge som kraschar bilen, med Mahmud som snabbare än filmens titel måste hosta upp en hiskelig summa för att klara livhanken och med JW och Mrado som ska göra, den för skurkar så ödesdigra, sista kuppen.

Men historierna vävs inte ihop. De mer bara pågår jämsides med varandra. Hela filmens dramaturgi är byggd på det sättet. Vi förflyttar oss från punkt A  till punkt B på en trefilig motorväg utan att gå in närmare på varför rollfigurerna valt den just den rutten.

Man kan se det som att huvudpersonernas bakgrunder, karaktärsdrag och livsöden presenterades i den första filmen och att det är där man ska leta, om man som jag då och då under filmens gång, undrar varför de bestämmer sig för helt livsavgörande frågor så ...lättvindigt. Det gör uppföljaren emotionellt grundare än föregångaren, där den ångest som huvudpersonerna gav utryck för smittade av sig på publiken. 

Fast det själsliga mörkret finns även i Snabba cash 2. Det ser sorgligt ut, är det också, men sorgen och våndorna går inte djupare än bioduken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".