Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
recension | litteratur

Finstilt roman om Greta Garbo

Publicerat fredag 17 augusti 2012 kl 07.55
"Spänning varvat med fina analyser av Garbos filmer"
(2:40 min)
Ellen Mattson. Copyright/fotograf: Kristin Lidell

Det har gått fyra år sedan Ellen Mattson gav ut sin kritikerrosade och prisbelönta roman Glädjestranden. Nu är hon tillbaka med romanen Vinterträdet. Den utspelar sig i Hollywood på trettiotalet, och i centrum finns Den gudomliga själv - Greta Garbo. Ulrika Knutson har läst.

Denna sommar har jag levt med Marilyn Monroe, först i biografiernas form, och sedan med Joyce Carol Oates tegelstensroman Blonde. Och även om Ellen Mattsons roman om Greta Garbo är mer finstilt så finns beröringspunkter. Hollywood, drömfabriken, har länge fått vara ett ostört rum för våra aningslösa drömmar, i stället för det slakthus det faktiskt också var.

Men om Marilyn Monroe var en kalv i detta slakthus, så var Greta Garbo en mer istadig kviga, som kom levande därifrån. Men till ett högt pris. Delvis är det detta som Ellen Mattsons roman handlar om.

På biografisk grund får vi möta Greta Garbo, åren runt 1930, då hon stod på topp. Många filmstjärnor krossades när ljudfilmen kom, så till exempel Garbos vän svensken Nils Asther, men Garbo överlevde allt. Med hjälp av roller som Anna Christie, drottning Christina och Kameliadamen blev det hon som inkarnerade Filmstjärnan. Att hon skydde pressen som pesten, och faktiskt höll sig undan världen in i ålderdomen och döden, har inte minskat hennes myt.

Mattson för in Garbos fiktiva privatsekreterare Vendela Berg. Det är hon som berättar. Ganska snart känner man att Vendela är något mer än en blyg tjänare, hon är en dubbelgångare, stjärnans konstnärliga samvete och hennes livshunger. I längden kunde Garbo inte behålla en sådan tjänare på avlöningslistan, det skulle hota hennes berömda disciplin, och hennes karriär, kanske hennes självvalda ensamhet.

Ellen Mattsons lyckas på en gång skriva en spännande roman om trovärdiga gestalter i Los Angeles och Stockholm på trettiotalet, och göra fina analyser av Garbos filmer, utan att det för ett ögonblick blir torr essäistik. Hon har ju alldeles rätt när hon skriver att Drottning Christinas kärlekshistoria är påklistrad, att man kan bortse från den som när man "petar bort persiljan som garnerar ett stekfat".

Den bilden är talande för Ellen Mattsons exakta och känsliga metaforanvändning. Hon plockar en bild från tiden, den är konkret och rolig i egen rätt, men utan att söka effekter underordnar den sig sammanhangen.

Det enda jag inte riktigt gillar med romanen är den bleka titeln - Vinterträdet. Ellen Mattsons text är mer färgstark än så.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".