Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera

Tristan och Isolde - anspråken tog död på dramatiken

Publicerat måndag 27 augusti 2012 kl 08.54
Per Feltzin om Wagners Tristan och Isolde på Östersjöfestivalen
(1:49 min)
Wagners Tristan och Isolde ur Bill Violas film. Foto: Kira Perov

I helgen inleddes den tioårsjubilerande Östersjöfestivalen och man inledde med en föreställning som under nästan samma tidsperiod turnerat runt om i världen från urpremiären i Los Angeles 2004. Paris, London, Tokyo och New York är några andra platser.

Det är Wagners opera Tristan och Isolde som dirigenten Esa-Pekka Salonen, regissören Peter Sellars och konstnären Bill Viola skapat en gestaltad konsertant föreställning av.

Bakom orkestern fanns en gigantisk filmduk där Violas filmer visades under i princip hela operan. Framför orkestern fanns en liten scen där sångarna kunde sitta eller stå vid. Oftast var de där, men då och då också ute i salongen på olika ställen.

Det här är häftigt i sig. Det är härligt att höra Violeta Urmanas Isolde en meter ifrån en i stolen. Höra rösten och känna hennes kraftfulla urkvinnliga parfym.

Det här är en av många enstaka detaljer som var bra men för mig tog anspråksfullheten död på dramatiken. Violas filmer visar då och då mer än bara en illustration, men det är för sällan. Att sångarna är ute i salongen är inget nytt i sig. Så ryktet om storslagenheten i det här projektet skapade för stora förväntningar hos mig. Jag undrar om det inte hade varit bätttre med en vanlig konsertant föreställning. Musikaliskt är det ok. Det är lite kyligt och stundtals lite osäkert i orkestern och hos vissa av sångarna, men ändå bra. Fast kyligt när det gäller en av världshistoriens mest passionerade kärlekshistorier... nja...

I övrigt på Östersjöfestivalen kan man se fram emot Gergiev och Mariinskijteaterns orkester och balett på Kungliga operan. De är alltid intressanta. Det finns också en Tranströmerkonsert med nytt och gammalt. Men avslutningskonserten 1 september där den 85-årige Herbert Blomstedt dirigerar Beethovens Nionde symfoni ser jag särskilt fram emot. Blomstedt är intellektuellt glasklar, skärpt som få och dessutom med en enorm erfarenhet av just de stora europeerna som Beethoven. Jag förväntar mig en uppenbarelse... minst.

 Östersjöfestivalen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".