"Hästar, män och andra djur" - en stärkande bok
"Hästar, män och andra djur" heter journalisten och författaren Nina Lekanders nya bok. Senast aktuell med dokumentärromanen "Mest om min mamma". Nu handlar det om hästar, och om medelåldern. Katarina Wikars har läst.
Det är som att skenbart bli insläppt i ett ganska så osorterat liv, som också är ett sorg arbete. Claes har efter åtskilliga år dragit med en avsevärt yngre kvinna, som dessutom har sett till att bli gravid. Det är navet som boken liksom kretsar kring, värken, kvar är Författaren med väninnorna, den åldrande kroppen, katterna Toril Moi, och hästen, hästen, att vila hos, att tämja, att läsa tusen kilo teori omkring.
Nina Lekander, jaget som alltmer blir ett hon inför sig själv, brottas med boken, kommer vidare, äntligen kom hästen in i släpet, där behövs ingen man, Sonen Frasse blir större, exmännen passerar förbi, hon slänger in tio sidor anknytningsteorier mänska-häst, har en inre och yttre moralfilosofisk diskussion om man ska äta kött eller inte, samtidigt som marknaden svämmar över av böcker om förhållandet till djuren. Va fan, ska alla andra skriva om det här också. Nu när hon håller på. Breven från förläggaren och terapeuten om bokens disposition kommer också med, samtidigt går P1 på högvarv i bakgrunden.
Jag måste erkänna att jag, gamla ambivalenta mänskan, är fullständigt hänförd, och till och från ganska uttråkad. Vilket kan bero på att jag aldrig riktigt har fattat tjusningen med en varm mule mot halsen, efter att ha tvingats upp på gigantiska hästar i för unga år, utan att lyckas ta kommandot det allra minsta. Boken har dock den förtjänsten att man kan ta till sig det man anser sig behöva, den kan bara pågå parallellt med viss analys och eftersläpning, som nån sorts välbehövlig blogg.
Kan man behandla gamla ex så här är en annan fråga. Uppenbarligen Vi ses i min nästa bok, skriver hon i mailen. Det Nina Lekander vågar göra är att hänga ut ett medelålders jag, i all sin tillfälliga småaktighet, osolidaritet, berätta om låga handlingar, små lyft, och bakfylla. Det är fan i mig stärkande. Bravo! Jag ska också upp på hästen.
