Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Teater | Recension

Recension av Elisabeth Åsbrinks pjäs "Räls"

Publicerat måndag 24 september 2012 kl 07.46
Lyssna på Maria Edströms recension
(2:00 min)
Lena Birgitta Nilsson, Viktoria Folkesson och Lars Magnus Larsson i "Räls". Foto Patrik Gunnar Helin.

Sveriges roll under nazismens judeförföljelser har alltmer börjat gestaltas. Med boken ”Och i Wienerwald står träden kvar” vann journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink August-priset 2011. Boken bygger på de brev som judiska flyktingbarn från Wien fick när de vistades som flyktingar i Sverige under Nazi-tiden. Och ur delvis oanvänt material har Åsbrink nu också skrivit en pjäs - ”Räls” som hade premiär på Folkteatern i Göteborg i helgen i regi av Erik Ståhlberg.

Precis som på omslaget till Göran Rosenbergs bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” så möts vi här av tåg, stationer, räls. Över Folkteaterns scen projiceras videoprojektioner som tar oss samma väg från Wien till Trelleborg som Emil, Alice och de andra ja, ensamkommande flyktingbarnen gjorde då i slutet på 1930-talet. Rälsen till fasan eller bort från densamma, och för att parafrasera Åsbrinks bok – rälsen ligger kvar.

Här finns också en kör bestående av tre, ja ett slags arkivarier, ett minnets nedtecknare, arkeologer, restaurerare. Viktoria Folkesson, Lena Birgitta Nilsson och Lars Magnus Larsson i gråa rockar och bakåtstuket hår, spelar också upp Görings, Goebbels och Heydrichs autentiska repliker från ett möte den 12 november 1938, protokollet inte helt fullständigt men det nazistiska hjärnstormandet i ”judefrågan” ger en ovedersäglig tidsbild.   

I detta möts också Emil och Alice ”inuti någons ofullständiga minne” som scenanvisningen lyder. Något av Otto och kanske Helga känns igen från boken. Och Dag Malmberg och Sara Wikström är mycket bra som de nu vuxna flyktingbarnen och närmar sig trevande, försiktigt, tar omvägar, drabbar samman, skrattar. Två duktiga flyktingbarn, glada, friska och tacksamma för att inte oroa sina föräldrar var nu de egentligen var. Och i Alice och Emils dialog har Elisabeth Åsbrink gett stoffet en väldigt stark och vacker dramatisk form som förvaltas väl av regissören Erik Ståhlberg. Allt det som är så svårt att minnas och så svårt att tala om. Men nu är det dags, som här i ”Räls” på Folkteatern.  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".