"Love Never Dies" på Det ny teater

Publicerat fredag 26 oktober 2012 kl 09:17
Tomas Ambt Kofod och Louise Fribo. Foto: Det ny teater
Tomas Ambt Kofod och Louise Fribo. Foto: Det ny teater

I Köpenhamn på Det ny teater har det i veckan varit skandinavienpremiär på musikalen Love Never Dies, Andrew Lloyd Webbers uppföljare till Phantom of the Opera. Det här är musikalen som arbetats om flera gånger sedan sin urpremiär i London för två år sedan. Love Never Dies utspelar sig tio år senare än phantom of the opera. Fantomen har lämnat parisoperan, flyttat till Coney Island. Men han bär fortfarande mask och är lika besatt av sopranen Christine.

Egentligen kan man sammanfatta det hela med : hyfsad musik, svag story men en flott iscensättning.

Det här är en bra mycket bättre musikal än den första version jag såg för några år sedan i London, en uppsättning som jag kan lova inte var mycket att ringa hem om. Det insåg nog också upphovsmännen - en ny version plockades fram och det är den som den danska nu bygger på.

Musikaliskt befinner vi oss i ganska välbekanta Lloyd Webber-trakter. Nog har den lite drag av Phantom of the Opera, tom ett par rena musikaliska citat, men kanske också en aning Woman in White, hans förra musikal, och därtill inslag av amerikansk showmusik, fast på Lloyd Webbers vis så att säga. Det är kanske inte hans starkaste kompositioner, men här finns gott om minnesvärda tongångar.

I Love Never Dies har fantomen flyttat över Atlanten till Coney Island där han driver en blandning  variteteater och freakshow. Dit kommer också Christine som  nu är firad operastjärna. Med sig har hon Raoul - försupen make. Det finns ett 10 år gammalt barn - hm... vem är egentligen pappan? 

I sina bästa stunder blir det här ett ganska engagerande drama,  i sina sämsta är det farligt nära det melodramatiska. Det är en balansgång, uppsättningen klarar den oftast. Men nog är det svårt att bortse från det faktum att när man lyfter fantomen ur den alldeles speciella miljön med Parisoperan och kloakerna därunder, som ettan utspelade sig i, då tar man också bort mycket av mystiken och magin kring figuren. Han blir helt enkelt inte lika hotfull och spännande på Coney island.

Det till trots har Det ny teater gjort ett det bästa man kan med materialet. Det är onekligen en storslagen iscensättning. Ett överflöd av färger, effekter och flott scenografi. Och i centrum Louise Fribo - som Christine - som bär föreställningen på sina axlar. Hon har hela den innerlighet och mognad som rollen kräver, och låter förträffligt. Tomas Ambt Kofod som fantomen, som visserligen även han övertygar, får den här gången stå ut med att stå lite i skuggan.

Skriv ut

Dela