"Körsbärsträdgården" på Moment

Ur Moments uppsättning av Tjechovs "Körsbärsträdgården". Foto: Moment.
Ur Moments uppsättning av Tjechovs "Körsbärsträdgården". Foto: Moment.

På moment teater i Gubbängen i Stockholm har man gett konstnären Joseph Beuys en roll i Anton Tjechovs pjäs "Körsbärsträdgården" från 1903. Regissören Pontus Stenshäll tyckte Beuys har mer att tillföra än Tjechovs rollfigur, den radikale studenten Trofimov. Maria Edström har sett Moments "Körsbärsträdgården" där man också pratar med en minkpäls.

Publicerat måndag 5 november 2012 kl 07:46

Ja där står de och pratar, sjunger, utgjuter sig för den lilla minken, eller i alla fall för det lilla huvudet som med vidhängande pälsstola är fastsurrat runt ett mikrofonstativ och minkens små bruna glaspärleögon stirrar oavvänt tillbaka. Det är roligt och rörande och blir till en lek med såväl teaterns masker som med det faktum att man låter Joseph Beuys vara med på ett hörn. Ett slags parafras på Beuys ”hur man förklarar bilder för en hare” – här kanske uttolkat som ”hur man förklarar rollfigurens inre liv för en mink”.

Annars är det här en mycket naturalistisk uppsättning, men naturligtvis på Moments eget vis, börjar i ett dröjande, nästan lite förstött väntande på att Ljubov Andrejevna ska komma hem från Paris, hem till sin konkursmässiga körsbärsträdgård. Eva Rexeds tjänare Dunjasja klinkar Simon Steenslands musik på elpianot och Conny Vakares Epichodov är en clown som just gör skäl för repliken ”att han är ju som en clown”.

Ja sådär leks det med Tjechov, samtidigt som jag sällan sett en uppsättning som är så trogen ett slags grundkänsla hos den ryske dramatikern.

Isabell Sollmans Andjejevna och Pontus Stenshälls Gajev, det sublimt spelade godsägarsyskonparet som dricker kaffe ur små dockserviskoppar och ständigt förolämpar klassresenären Lopachin i Harald Lönnbros gestaltning av en sympatisk uppkomlings fumliga triumf. Dottern Anja och fosterdottern Varja, en bortskämd gräddbakelse och en sträng skiva hårt bröd i Anges Hargne Wallander och Josefin Ankarbergs säkra tolkningar. Och så istället för den radikale studenten Trofimov så har vi Ludde Hagbergs Beuys, en trickster i trädgården, påstår att alla är konstnärer, som liksom skapar sociala skulpturer med vårt samspel.   

Kanske skapar föreställningen just en social eller i alla fall en teatral skulptur, alla dessa gestalter som flyter runt i Åsa Berglund Cowburns scenrum, där scen och salong bytt plats, och där en discofest efter pausen är en av många höjdpunkter. Tjechovs pjäser utspelas liksom alltid i ett skälvande nu och sällan har jag sett det så tydligt som här och nu på Moment. Och som alltid vid en bra Tjechov-uppsättning så går man därifrån, både sorgsen och lycklig - här rätt ut i höstkvällen på Gubbängstorget.          

Dela