Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ricardo Adolfo: "Mycket hände efter min död"

Publicerat fredag 3 maj 2013 kl 07.46
Elin Claeson recenserar
(2:06 min)
Elin Claeson har läst "Mycket hände efter min död" av Ricardo Adolfo. Foto: Astor förlag

Den svenska kulturdebatten har under våren kretsat mycket kring REVA och de papperslösas situation i vårt land, med ett slags avstamp i Jonas Hassen Khemiris uppmärksammade öppna brev till justitieminister Beatrice Ask i DN. Det ser ut som en tanke att den portugisiskfödde men sant kosmopolitiske författaren Ricardo Adolfos tredje roman "Mycket hände efter min död" från 2009 nu kommer i svensk översättning för första gången - en historia som berättas ur just de papperslösas perspektiv. För översättningen står Irene Anderberg.

Ni minns uppmaningen: byt kropp med mig så förstår du hur det känns att vara "den andre", för det är först när blicken faller på ditt skinn som utsattheten blir begriplig. Jag har en annan uppmaning: läs "Mycket hände efter min död". Det är liksom enklare än att alla vi som behöver få veta hur det känns att inte tillhöra majoritetssamhället står på kö för att bli Jonas Hassen Khemiri. Läs och förstå hur totalt osynligt du kan leva om du rör dig i en storstad där du inte kan språket, där du egentligen inte har tillstånd att vara, där utkanter, ändhållplatser, bakgårdar, fjärdehandsuthyrningar, farligheter och pappmuggar med någon annans kallnade kaffe är din vardag.

Ricardo Adolfos roman är skriven i ett envetet och uppfordrande flöde - vi delar medvetande med en man som flytt en fängelsedom i ett för oss okänt land i östra Europa. Han, hans fru Clara och den tre-fyra årige sonen, befinner sig illegalt i London - eller storstaden på ön som den kallas. Och en dag går de vilse. Mannen vars öde jag som läsare nu delar är irriterande irrationell och impulsiv, han gör fel, han överreagerar, han drar konstiga slutsatser. Han är så mycket inte jag. Och han är enormt utsatt: att inte kunna språket gör att världen runt om ter sig fullkomligt obegriplig och livsfarlig. Och jag förstår. Jag känner. Litteraturen har precis den möjligheten som kroppsbytarförslaget  efterlyser. För jag blir allt mer frustrerad, allt frusnare och allt mer uppgiven och jag lovar att jag kommer att se på världen runt om mitt priviligerade liv på ett lite annat sätt efter läsningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".