Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sanningen om nationalsångens strofer

Publicerat tisdag 4 juni 2013 kl 07.46
Berit Nygren recenserar "Du gamla, du friska"
(2:33 min)
Svenska spelarna sjunger nationalsången efter segern i hockey-VM. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Nu kommer den första boken om nationalsången. Det har skrivits uppsatser om den men aldrig tidigare gjorts en sådan kulturhistorisk kartläggning liknande den som man finner i boken "Du gamla, du friska", av de framstående folkmusikforskarna Eva Danielson och Märta Ramsten. De avhandlar bland annat myten att sången egentligen har fyra strofer.

Eva Danielson och Märta Ramsten börjar med att placera läsaren i 1840-talets Stockholm. Där får vi får följa lyktor som rör sig genom mörket på Klara strandgata, fram till det hus där fornforskaren Richard Dybeck ska ha sin första aftonunderhållning med nordisk folkmusik.

Det är den 18 november 1844. Dybeck har skrivit en ny text på en melodi upptecknad i Västmanland, en sång som inleds med orden "Du gamla, du friska". Ja, så löd den innan Dybeck senare ändrade "friska" till "fria", men sången stod inte på programmet.

Den kom som ett extranummer och vann publikens omedelbara uppskattning, och där börjar berättelsen om hur "Du gamla, du fria" sakta men säkert befäster sin ställning genom sedvänjor, utan pekpinnar uppifrån, och numera är så djupt rotad som nationalsång att riksdagen inte anser att den behöver skyddas i lag.

Danielson och Ramsten lämnar ingenting åt slumpen. Där pusselbitarna tar slut resonerar de sig fram till vad som är rimligt. Dybeck lär inte ha haft en tanke på att sången skulle bli Sveriges nationalsång. Han skrev med största säkerhet texten för att ha en lämplig avslutning på sina konsertaftnar, skriver de bland annat.

Det dröjde ända in på 1900-talet innan man började tala om den som nationalsång. Ja, många ansåg att det inte kunde vara en nationalsång, eftersom den inte innehåller ordet "Sverige". Det ledde till upprepade försök att få fram en nationalsång som hade det, eller att bygga ut "Du gamla du fria".

I början av 1900-talet till exempel skriver en fru Louise Ahlén två strofer till. Hon skaldar bland annat:

 "Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd, för Sverige, den kära fosterjorden".

Då dessa två strofer inte finns med i officiella sammanhang kan det från högerextremistiskt håll hävdas att Dybeck har blivit censurerad, men Dybeck skrev bara de två strofer som man alltid får lära sig, skriver Märta Ramsten och Eva Danielson i den upplysningsanda som präglar hela boken.

Berit Nygren
berit.nygren@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".