Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

John le Carré: "A delicate truth"

Publicerat tisdag 4 juni 2013 kl 08.54
Mikael Timm recenserar "A delicate truth"
(3:25 min)
John le Carré

I över femtio år har John le Carré eller David John Moore Cornwell, som han egentligen heter, tillhört den internationella författareliten med ett tjugotal spionromaner i bagaget. Många av hans böcker har filmatiserats, bland annat "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" i regi av Tomas Alfredson. Nu släpps John le Carrés nya roman, A delicate truth.

Hade det inte stått John Le Carré på omslaget hade jag kunnat rapportera om en fantastisk debut av en ung thrillerförfattare som verkligen fångar dagens Storbritannien. Men det är alltså veteranen John Le Carré som återvänt till ett dolt krig, det förra gjorde honom till ett världsnamn för ett halvsekel sedan.

Spelplatsen är Storbritannien idag, eller - för le Carré är alltid precis - Storbritannien under och efter Gordon Brown - om nu någon minns honom. New Labour - som le Carré sprättar upp med en lustmördares entusiasm- håller på att upplösas. Kriget har blivit affärsverksamhet, och då menar le Carré inte metaforiskt utan praktiskt. Säkerhetsbolag driver utrikespolitik på regeringars uppdrag.

Le Carrés senaste tydligt politiska romaner är skickligt skrivna men lite förutsägbara. Här vet varken läsare eller romangestalter vad som hänt. En mindre operation i Gibraltar medför två oskyldiga dödsoffer. Ett par år senare inser en av de inblandade, en pensionerad diplomat, att han varit med om något han inte förstått, att han blivit lurad. Han surnar till och vill ha förklaringar och gå till media med historien. Till sin hjälp har han en yngre diplomat som drivs av kärlekshunger, avundsjuka och lusten att kika i nyckelhål. Inga översmarta hjältar precis.

Men den verkliga huvudpersonen är tidsandan. Framförallt lockas jag av språket. Le Carré måste ha njutit nästan fysiskt när han skrev detta. Också för den som i likhet med mig själv inte alls är speciellt bra på engelska är det en lust att läsa. Karaktärsdragen ligger i ordvändningar. Le Carré är uppenbarligen en tjuvlyssnare av Guds nåde. Han frossar i understatements, tveksamheter, felaktiga svar, falsk artighet- ja, alla dessa småord som smörjer den sociala situationen lossnar ur sitt sammanhang och världen rasar långsamt samman. Det är så djävulskt sarkastiskt mot Englands självbild att jag ibland stannar upp och läser samma dialog flera gånger.

Under ytan utspelas ett nytt kallt krig som kräver ett nytt språk. Le Carré skriver mer fragmentariskt än tidigare. Våldsammare, med tvära kast, ofullbordade tankegångar. Han drivs av en misstänksamhet som får Julian Assange att framstå som en lättlurad goddagspilt. Visst är le Carré cynisk, men det är ingen lättköpt cynism. Han har gjort sin research in i minsta dolda detalj.

Sanningen är förskräcklig. Och dessutom förskräckligt underhållande. Det är väl bara konkurrerande yngre författare som blir deprimerade av att le Carré fortfarande är igång. Vi andra har bara att glädjas.

Men kanske ska vi skämmas en smula, för nu som på 60-talet visar le Carré oss en utrikespolitik vi borde följa noga - inte bara i hans böckers.

Mikael Timm

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".