Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Wislawa Szymborska: "Nog nu"

Publicerat fredag 7 juni 2013 kl 13.00
Göran Sommardal recenserar "Nog nu" av Wislawa Szymborska
(4:00 min)
Wislawa Szymborska. Foto: Jurek Holzer/Svd/SCANPIX

1996 fick den polska poeten Wislawa Szymborska nobelpriset i litteratur. Även om världen runt omkring henne förändrades i och med den uppmärksamhet som hon utsattes för, så skulle det visa sig att poeten till fleras förvåning och till mångas glädje förblev Wislawa Szymborska. Nu sitter den poesiläsande världen med Wisława Szymborskas senaste diktsamling, som också blev hennes sista. Göran Sommardal har läst den.

Det skulle alltså ha blivit 18 dikter. Som skulle heta: Wystarczy - Nog nu i Anders Bodegårds översättning. Men det hann bara bli 13, innan Wysława Szymborska dog första februari 2012.

Det finns sådana som smidigare förrättar sina liv De har ordning inom sig och omkring sig. Rätta sättet, och rätta svaret på allt.

Det är som om Anders Bodegårds översättningar av Wisława Szymborskas dikter med åren kommit att smita allt tätare kring hennes ursprungsformuleringar, hennes egen tanke, kommit allt närmare hennes polska därstädes.

"Som smidigare förrättar sin liv", så skulle också Szymborska ha skrivit, om hon själv gjort det på svenska.

"Bortom sekunden ligger tvivlet på lur" - just så skull det ha låtit. Det finns en särskild sorts vila och plats för ovillkorlig inlevelse i den litteratur där översättaren och ursprungsförfattaren står på varsin sida av språkgränsen och får det att framstå för läsaren som om de släppte förbi och igenom allt: utan skrymmande visum och stämplar i passet, utan kroppsvisitering, med allt det främmande och det andra oförtullat och orört, men ändå överfört till vår förståelse. Men för det krävs också ett långvarigt och nära umgänge med ett helt författarskap fram och tillbaka över gränsen.

Jag tänker på Göran Adlerbeths förunderliga transponeringar av Horatius, fortfarande daggfriska efter 200 år. Erik Lindegrens återskapade av den ordstänkta och lätt koloniala sjögången hos Saint John-Perse. Cilla Johnsson som förmådde återge det tvingande flödet hos Aksel Sandemose. Lars Erik Blomqvist har återskapat Michail Bulgakovs mirakler på svenska. Inger Johanssons har dyrkat upp Mircea Cartarescus modernare kassaskåp. Och det finns många, många fler. Och hit hör också självfallet Anders Bodegårds nästan 30-åriga strövtåg tillsammans med Wisława Szymborska.

Dikterna i "Nog nu" är Szymborska av bästa märke. Ett par tre stycken är kanske mer fyndiga, enkla men händiga vändningar på steken. Flera andra är desto mer hisnande, grymma, inseende i sin, som vanligt, genialt inkonsekventa konsekvens. En om kartan som mänskligt föreställningsideal. En om ätandets ofrånkomligt frånstötande mänsklighet. Också de ordningssamma får här en dikt, på samma vis som Szymborska förut skrivit om de lyckliga - bägge sorterna avundsvärda, tills vi kommer över det.

Kanske är minnesdikten om Spegeln den jag själv tycker bäst om. En spegel som uppenbarar sig tvärs genom årtiondena, väggfast på 4:e våningen i ett utbombat hus. Som oftast beskriver Szymborskas människorna med hjälp av de ting och spår de lämnar efter sig, och de beteenden som vi som ännu är kvar kan dra oss till minnes. Ändå är tingen döda, eftersom de, i likhet med spegeln, alla är försedda med en "yrkesmässig brist på häpnad".

Sin egen dikt tilldelar Szymborska ett fjärde alternativ att finnas:

du försvinner oskriven, belåtet mumlande något för dig själv

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".